Ja så har domkapitlet äntligen efter en lång och stundtals märklig process, fattat beslut angående de tre präster som det gjorts en tillsynsutredning av. Förra veckan kom det första beslutet och idag kom de två andra. Och reslutatet blev som jag nog anat att ärendet lämnas utan åtgärd. En fick ingen kritik alls, en fick kritik, och en fick "skarp och allvarlig" kritik. I praktiken betyder det ingenting, och inte heller går det att överklagas så att ärendet kommer upp på en högre nivå.
Efter att ha läst besluten och domkapitlets resonemang fram och tillbaka, så finns det ganska mycket att säga, och mycket kommer att sägas, skrivas och bloggas i frågan. Men jag orkar inte med några längre resonemang så jag nöjer mig med några punkter, några tankar som jag så här långt orkar fomulera.
• Det är bra att domkapitlet överhuvudtaget vågade ta tag i ärendet, så att det kommit upp till diskussion. För som jag skrivit så många gånger förut så handlar detta inte bara om vad som händer i Söderköpings kontrakt. På flera håll i Linköpings stift, och på många, många andra håll i Svenska kyrkan tar sig kvinnoprästmotståndet olika uttryck och det är dags att göra det synligt.
• Därför är det nu viktigt att de här frågorna fortsätter diskuteras. Oavsett vad besluten hade blivit, är det nödvändigt att få upp detta ämne i kyrkomötet, vilket också domkapitlet öppnar för, när de skriver att det är kyrkomötets sak att ta ställning till om åsikten att det inte bör finnas kvinnliga präster, ska vara ett hinder för att få vara präst i Svenska kyrkan.
• Beslutet kommer att få konsekvenser för kyrkans trovärdighet då väldigt många av våra medlemmar har svårt att förstå hur en präst kan få lov att i ord och handling uttrycka en åsikt som går emot Svenska kyrkans ordning.
• Eftersom domkapitlet konsekvent hänvisar till att vi har åsiktsfrihet i Sverige, kan man undra vad det egentligen spelar för roll att alla som vill prästvigas ska skriva under att de kan samverka med alla präster oavsett kön. Vad är samverkan undrar man då. Det verkar som att det är lika bra att vi, som jag tidigare skrivit, tar bort den ordningen då den inte verkar ha någon funktion. Och då kan ju alla stackars unga män, som varit ärliga och stått för sin åsikt och därmed hindrats att prästvigas, istället tas emot med öppen famn. För här har vi åsiktsfrihet, hå och hej.
• Domkapitlet menar att en av prästerna faktiskt har skadat det anseende en präst bör ha. Däremot har han inte avsevärt skadat det anseende en präst bör ha. Var dessa gränser går, verkar vara lite oklart. Är det inte en relativ bedömning? Skulle ett annat domkapitel fattat ett annat beslut? Observera att jag inte vänder mig mot slutsatsen i sig, utan mer emot de vaga definitionerna. Detta tydliggörs ju av att biskopen och två andra ledamöter reserverar sig och menar att han avsevärt skadat det anseende en präst bör ha.
Detta får nog räcka för idag. Nu återstår att se hur det fortsatta samarbetet i kontraktet kommer att se ut. Qui vivra verra.
För att ingen läsare ska missförstå vad domkapitlet beslutat låt oss fastslå: a,Domkapitlet FRIAR prästerna.
SvaraRaderab,INGEN av dem får någon skriftlig erinran (utan den kritik som riktats mot två av dem är så att säga inofficiell utanför beslutet).
c, Det tycks heller inte vara så att prästerna kritiseras för någon eventuell teologisk övertygelse vad det gäller ämbetet, utan kritiken rör sig snarare om en viss grabbighet eller gubbighet i en mera vid bemärkelse i samband med sina eventuella yttranden.
d, Den enda av de tre prästerna som offentligt tydligt tagit ställning mot ordningen med kvinnliga präster är också den som inte på minsta sätt får kritik.
e, Läget har knappast blivit klarare. Tre präster har under några månaders tid mobbats i media och tillsammans med sina familjer fått lida fruktansvärt under ett halvår. Ingen vinst är uppnådd flör någon.
f, Domkapitlet friar i sak, men det som kommer att uppmärksammas i media är nog tyvärr inte det utan den kritik som domkapitlet ger vid sidan av. Den kritikien kan heller inte överklagas så prästerna döms i allmänhetens ögon trots att de frias.
g, Hela ärendet har varit totalt meningslöst och destruktivt från första början. Alla har förlorat och samarbetet i kontraktet kommer att lida skada under år framåt.
Hej anonym och tack för din tydliga kommentar. ang. punkt f så tycker jag att det absolut finns grund för kritiken och det är bra att det finns möjlighet att uttala kritik i de fall där domkapitlet inte finner att överträdelserna är tillräckligt allvarliga för att det ska bli en disciplinåtgärd. I just det här fallet tycker jag dock att det hade varit bra för alla inblandade om det blivit en skriftlig erinran av den anledning att det då med allra största säkerhet hade överklagats. Då hade ärendet kommit upp på en högre instans och förhoppningsvis kunnat utredas vidare. Det hade varit särskilt viktigt då det under hela processen uttalats misstro mot Linköpings domkapitel.
SvaraRaderaang. punkt g håller jag inte med om att ärendet varit meningslöst. Nu har vi fått svart på vitt hur den här typen av problem faller mellan olika lagstiftningar och regelverk. Samarbetet kan väl knappast bli sämre än vad det redan varit. Tvärtom kan man hoppas att de aktuella prästerna tar domkapitlets uppmaningar att underlätta samverkan i fortsättningen, på allvar.
ang punkt c och d så är det riktigt att man inte säger något om hur dessa personer ställer sig i ämbetsfrågan, utan istället hänvisar domkapitlet till åsiktsfriheten. Detta anser jag är det mest intressanta. Det prästkandidaterna måste skriva under på i nuvarande ordning är att man ska samverka med andra präster oavsett kön. Detta blir enligt resonemanget en överflödig ordning, eftersom diskriminering och kränkande särbehandling (alltså att inte samverka) regleras i samhällets övriga lagar, och åsikten att en kvinna inte bör/kan vara präst är helt ok enligt domkapitlet.
Det talas ofta och på många håll att det ska finnas plats för mångfald inom Svenska kyrkan. Vad betyder det i detta sammanhang? Att utrota en övertygelse som företräds av katoliker och ortodoxer och konservativa lutheraner, t ex Missourisynoden, går helt enkelt inte. Vore det inte mycket bättre att man konstaterade detta och sedan satte sig ner och talade med varandra om hur man ska kunna leva tillsammns. Vill Svenska kyrkan vara en bred kyrka eller ett liberalt protestantiskt samfund utan plats för oliktänkande?
SvaraRaderaDet finns många sätt att svara på denna kommentar, men jag nöjer mig med att säga som jag gjort tidigare. Jag tycker att Svenska kyrkan får välja väg istället för att som nu ge så dubbla budskap. Å ena sidan säger man att vi har ett ämbete som är öppet för både män och kvinnor, och man gör tafatta försök att "hindra" dem som inte accepterar denna ordning från att prästvigas, bli kyrkoherdar och bli biskopar. Men samtidigt visar bl a de här besluten, att det ändå är fritt fram för vilken åsikt som helst i ämbetsfrågan. Då vore det ärligare att kyrkans officiella hållning var att vi prästviger både kvinnor och män, men alla uppfattningar är ok, och de enda åtgärder som kan göras är om en präst utifrån vad som regleras i samhällets övriga jämställdhetslagar diskriminerar eller kränker någon pga dennes kön. Och då är det inte domkapitlet som ska bedöma saken.
SvaraRadera