Hemma i livet

Efter nästan en vecka hos mamma och pappa ska vi åka hem imorgon. Hem, hem till Åtvidaberg, hem till mitt hus, min trygghetszon där jag mår allra bäst. Idag har jag hälsat på havet. Jag kysste det inte. Men fick en slängkyss i form av skum som stänkte upp över klipporna i den avtagande stormen. Mitt hav. Det som jag måste få träffa ibland. Det som jag saknar mest av allt. 

Jag skulle egentligen ta långa promenader och träffa havet varje dag när vi är här. Men nu blev det bara en gång. Och en sak jag tränar på, och faktiskt har blivit ganska bra på, är att inte älta sånt som inte blivit utan istället vara tacksam och nöjd över det som trots allt blev. Det jag faktiskt gjorde.

Vilket leder över till att jag inte heller den här gången har träffat de släktingar jag egentligen ville träffa. Men det blev bara inte så. Och jag är usel på att upprätthålla kontakter.  Det blir inte bättre av att jag (eller någon annan) klankar ner på mig för det. Istället väljer jag att vara glad över att jag har så bra kontakt med flera av dem på Facebook. Det passar ypperligt för en Aspie-tjej som mig.

Vi har haft semester när vi varit här, en välbehövlig sådan efter en själsligt ansträngande höst och intensiv jul. Men nu längtar jag hem till vardag och rutiner igen. För det är vad jag mår allra bäst av.

Jag hoppas på en lugn vår. Att jag inte ska säga ja till mer än vad jag orkar. Att jag ska kunna gå omvägar kring konflikter och drama vilket nog blir svårt för jag verkar ha ett sjätte sinne för att nosa upp dålig stämning. Men jag ska verkligen försöka att skaka av mig allt som jag inte behöver engagera mig i.

Jag ska ta nya tag med lchf-livet. Jag gjorde en rejäl uppryckning veckorna innan jul men här har det varit svårt. Men nu längtar jag efter min mat, den som jag mår bra av. Fram till sportlovet hoppas jag kunna hålla nere rejält på kolhydraterna. Sedan åker vi till Gran Canaria och då kommer jag leva annorlunda.  Men det är inga problem att komma på banan igen efter den veckan för det är så tydlig skillnad mellan borta och hemma.

Tidsperspektivet sträcker sig inte längre än så just nu. Till sportlovet och resan. Det är vad som ska få mig att härda ut i mörkret och kylan. Sedan kommer våren. Ljuset. Livet.

Och imorgon åker vi hem. Det blir bra.

Dag ett

Så har första semesterdagen förflutit. Den började med att jag tog bussen in till Linköping och knatade upp till US för återbesök på ögonmottagningen. Det gick ovanligt snabbt och smidigt. Jag ska fortsätta att trappa ner kortisondropparna, och fortsätta öka dosen av cellgiftstabletter för att förhindra nya inflammationer. (Mina ögonproblem är en följetong. Kanske kan jag skriva om det någon gång)  Sedan gick jag till det übertråkiga caféet och drack kaffe och läste i boken jag håller på med nu (Inte längre nunna).

Efter ett tag kom resten av familjen och vi åkte upp till diabetesmottagningen där Samuel fick den efterlängtade kontinuerliga blodsockermätaren (cgm). Idag var det inget snack om att vi inte skulle få behålla den tills vidare så uppenbarligen har kuratorn friskat upp minnet hos sköterskorna. Heja Ulrica!  (Om jag orkar och kommer ihåg ska jag skriva mer om cgm en dag)

Vi åkte till Net on net och jag inkasserade en utlovad födelsedagspresent - en stor och rejäl smörgåsgrill, där jag kan grilla allt möjligt. Till kvällsmaten körde jag zucchini och halloumi i den. Vi köpte också sista exet av en reseadapter inför Londonresan. Jag skulle vilja ha en till men de är oerhört svåra att få tag i uppenbarligen. 

Lunch på MAX. Hurra för deras Low Carb-mål.

Hem, vila, sedan ner på byn där jag såg en jättebra födelsedagspresent till Peter i ett skyltfönster. Jag tänkte gå tillbaka och köpa den senare men då var det stängt. Vilken tur - då har jag ärende neråt centrum i morgon också...

Gick till biblioteket och lånade några deckare - det är ju semester. Tog ett varv bland barnböckerna och här kom dagens största, bästa och gladaste överraskning.  En barnbok om feminism!  Yay! Krossa patriarkatet med era små fötter bara! Lilla feminismboken hette den och en annan gång ska jag låna den.

Till apoteket för att fylla på förrådet med diabetesprylar inför semestern. Mycket grejer blir det...

Hem och fixa kvällsmat, duscha barn, bädda rent i deras sängar och sedan var det kvällen.

Imorgon ska jag ta itu med semesterförberedelserna och göra packlistor. Jag älskar listor!

Getingkonvent på Astrid Lindgrens värld

Igår gjorde vi en utflykt till Astrid Lindgrens värld. Det var ett par år sedan sist, och då var det väldigt trevligt så vi ville gärna dit igen. Det var vi inte ensamma om. Tiotusen getingar hade också hittat dit, kanske hade de någon slags säsongsavslutningssammankomst. Jag har nog aldrig varit med om så mycket getingar, slöa och efterhängsna. De var liksom överallt. Ett under att vi inte blev stuckna - dock hade inte alla familjer samma tur som vi...

Jag är alltid lite kluven till den här typen av parker där man  utnyttjar "bra" figurer från böcker och filmer för att tjäna så mycket pengar som möjligt på barnfamiljer. Samtidigt är ju ALV verkligen bra, och det är på de små barnens villkor. Men när inträdet för en familj går på 775 spänn kan jag tycka att det är fisigt (för att använda Astrid Lindgrens ord) att dessutom ta 40 spänn för parkeringen. Nå nu var det lågsäsong och då är det inte lika mycket folk, men inte heller full aktivitet i parken, men det räcker ändå till för en heldag. Vi hade lite otur dock med både Emil och Pippi för varje gång vi kom dit (man går ju några vändor fram och tillbaka) så hade de precis avslutat sina föreställningar och gick mest omkring och minglade med barnen vilket i och för sig är kul men showerna är ändå roligast, åtminstone för våra barn.

Om jag nu ändå är igång och gnäller så måste jag säga att ganska mycket saker på ALV börjar bli slitna, trasiga och skabbiga. Där gäller det nog att använda pengarna från parkeringen (!) till att rusta upp en del, både för helhetsintrycket, men också för säkerheten för barnen. Och så ett sista gnäll. Riktigt trist att det inte fanns lightläsk på ett av få caféer som var öppna. Lyckligtvis hade vi fun light kvar till sonen, men det är få ljuspunkter i tillvaron för en liten diabeteshjälte. Att få ett glas cola light kan vara ett sånt tillfälle.

Men men men, nu till den stora behållningen, det som övervägde alla andra petitesser och som vi verkligen bar med oss hem: Den nya Mattisborgen och showen där! Oj oj oj, säger jag! Så himla bra! Första gången vi var där kom vi genom skogen där ljud och och dimma byggde upp spänningen och vi kom fram lagom för att se avslutningen på en av föreställningarna. Sedan fick barnen gå och upptäcka den nya borgen som verkligen var helt fantastisk med alla torn och trappor och gluggar. När vi kom tillbaka lite senare på dagen kom vi återigen till avslutningen på en föreställning men uppmanades sedan av Skalle-Per att sitta kvar för det skulle komma mer.

Nu vidtog väldiga förberedelser i och omkring borgen och vi förstod att det skulle bli något alldeles extra. Och det var absolut värt väntan. Den sista föreställningen var suveränt bra. Vi fick uppleva hur det gick till när Ronja föddes, när åskan slog ner och borgen rämnade (helt otroligt coolt), och hur hon växte upp och gav sig ut för att upptäcka omvärlden. Hon mötte vildvittror

 

 

grådvärgar, rumpnissar och i dimman lockas hon av de underjordiska. Knektarna kom och tog Borka till fånga, Mattis och Borka slogs och förenades till sång av hela rövarbandet.

 

 

Så slutar sagan med att Ronja och Birk förklarar att de aldrig någonsin ska bli rövarhövdingar.

 

Det här var verkligen en kanonföreställning som barnen återkommer till hela tiden. Så vad ni än gör om ni besöker Astrid Lindgrens värld, missa inte Ronja!





Där själen finner ro

Semester och vi har landat där själen finner ro. Det som alltid kommer att vara hemma för mig. Vemod och längtan samsas med frid och lycka över att vara här just nu. Det finns inte så mycket mer att säga. Marie Fredriksson får tala för mig i stället.

Tre dagar i Örebro

Varje sommar brukar vi göra en liten minisemester, när vi åker till någon stad på bekvämt avstånd och bor ett par nätter på hotell. Tidigare har vi utgått från Halland där vi vanligtvis tillbringar somrarna, vilket har tagit oss till platser som Ängelholm, Uddevalla, Kristianstad, Trollhättan och Lidköping. Inga metropoler kanske, men man kan fylla ett par dagar med aktiviteter och upplevelser i nästan vilken stad som helst. Och när man reser med små barn räcker det att gå till den lokala stadsparken eller någon annan större lekplats. Gratis och uppskattat av de små. Visst har det funnits saker jag och maken hellre hade gjort och sett, men de här utflykterna får vara mest på barnens villkor.

I år har vi valt att stanna hemma en större del av semestern så utgångspunkten blev en annan, men nu har vi i alla fall kommit hem från en minisemester i Örebro. Jag var där på en kurs härom året och tyckte att det var en fin stad som jag ville besöka igen och nu var det alltså dags. Ju större barnen har blivit desto svårare har det varit att hitta hotellrum med sängar till alla och samtidigt till överkomligt pris. Därför hamnade vi i år i utkanten av stan på ett ganska tråkigt hotell. Men det var ok ändå. Vi skulle ju i princip bara sova där, och äta frukost förstås och frukostbuffén var det sannerligen inget fel på. Oj så gott det kan vara! Barnen var också nöjda då det fanns fri tillgång till digestive-kex.

Efter att ha ätit lunch på McDonalds (så var det avklarat), installerat oss på hotellrummet och provhoppat sängarna tog vi oss in till centrum. Ganska snart upptäckte vi att staden var full av märkliga föremål. En gigantisk gul kanin låg med rumpan i vädret på Stora torget, längs en gata satt/stod/låg/hängde en massa vita gubbar, en skåpbil var full av sten och så vidare. Det visade sig vara Open Art 2011 som pågick.



Jag kan verkligen rekommendera ett besök i Örebro under sommaren, utställningen pågår till och med den 11 september. Det roliga med den här typen av konst är att den också tilltalar barnen. Det blev spännande att leta efter vita gubbar, det var tokigt med en säng i vattnet och lillkillen talade länge om flygplanet som kraschat i vallgraven runt slottet.

Vi traskade vidare och kom till Stadsparken. Vilket ställe! Där skulle jag kunna gå hur länge som helst och tittat på de olika trädgårdarna, men nu var det den stora lekparken som drog. En lång stund åktes det rutschkana och linbana. Sedan badade vi fötterna i den fina plaskdammen innan vi gick vidare till Wadköping. I Kajsa Wargs hus luktade vi på kryddorgeln och vi matade djur i lekladan.



Vid järntorget tittade vi på fontäner som sprutade till barnens stora förtjusning. En vattenfestival! sa sexåringen. Middag och hem till hotellet där det var väldigt svårt för de små att komma till ro.

Nästa dag åkte vi in till centrum för att gå till Stora Holmen – barnens egen ö. Där spenderade vi ganska många timmar med att åka minitåg, köra trampbil, åka karusell och trampbåt, samt titta lite på djuren. Lite vila på hotellrummet, glassätning och sedan till centrum där vi gick och tittade på mera konstig konst, besökte en optiker för att laga mina glasögon, och ägnade oss åt (ovanligt) lite shopping. På vägen såg vi också en tokig enmansorkester. Middag och tillbaka till hotellet där barnen denna kväll somnade betydligt lättare.

Efter frukost checkade vi ut och åkte till Almby kyrkogård där barnens farmors farmor och farfar ska ligga begravda i närheten av Ronnie Peterssons grav. Vi hittade ”kändisgraven” men inte släktingarnas grav. Begreppet ”i närheten” kan vara något svävande. Sedan åkte vi till Karlslundsområdet och Tekniska kvarnen. Där tillbringade vi ett par timmar med att bygga kulbanor, göra experiment med ljud, ljus och elektricitet, och så beskåda den stora modelljärnvägen. Där fanns också en stor Briojärnväg som sysselsatte treåringen länge och väl. Den sista
Örebroattraktionen blev naturligtvis Svampen där vi åkte hissen upp och åt en mycket god lunch med utsikt över staden.




Sedan var det dags att lämna Örebro, och vi färdades vidare mot Eskilstuna där vi skulle hälsa på vänner och tillbringa den sista natten. Det är dock en annan historia, men längs vägen skulle vi stanna och äta den dagliga glassen och hamnade på Hjälmargården. En sån anläggning! Där skulle jag kunna tänka mig att hyra en stuga en annan semester. Jättefint. Och framför allt är deras kaffestuga värd inte bara ett besök utan även värd en lång omväg, för det var bland det mysigaste jag varit med om.

Sammanfattningsvis är vi mycket nöjda med vår lilla resa men det är också skönt att vara hemma igen.