Getingkonvent på Astrid Lindgrens värld

Igår gjorde vi en utflykt till Astrid Lindgrens värld. Det var ett par år sedan sist, och då var det väldigt trevligt så vi ville gärna dit igen. Det var vi inte ensamma om. Tiotusen getingar hade också hittat dit, kanske hade de någon slags säsongsavslutningssammankomst. Jag har nog aldrig varit med om så mycket getingar, slöa och efterhängsna. De var liksom överallt. Ett under att vi inte blev stuckna - dock hade inte alla familjer samma tur som vi...

Jag är alltid lite kluven till den här typen av parker där man  utnyttjar "bra" figurer från böcker och filmer för att tjäna så mycket pengar som möjligt på barnfamiljer. Samtidigt är ju ALV verkligen bra, och det är på de små barnens villkor. Men när inträdet för en familj går på 775 spänn kan jag tycka att det är fisigt (för att använda Astrid Lindgrens ord) att dessutom ta 40 spänn för parkeringen. Nå nu var det lågsäsong och då är det inte lika mycket folk, men inte heller full aktivitet i parken, men det räcker ändå till för en heldag. Vi hade lite otur dock med både Emil och Pippi för varje gång vi kom dit (man går ju några vändor fram och tillbaka) så hade de precis avslutat sina föreställningar och gick mest omkring och minglade med barnen vilket i och för sig är kul men showerna är ändå roligast, åtminstone för våra barn.

Om jag nu ändå är igång och gnäller så måste jag säga att ganska mycket saker på ALV börjar bli slitna, trasiga och skabbiga. Där gäller det nog att använda pengarna från parkeringen (!) till att rusta upp en del, både för helhetsintrycket, men också för säkerheten för barnen. Och så ett sista gnäll. Riktigt trist att det inte fanns lightläsk på ett av få caféer som var öppna. Lyckligtvis hade vi fun light kvar till sonen, men det är få ljuspunkter i tillvaron för en liten diabeteshjälte. Att få ett glas cola light kan vara ett sånt tillfälle.

Men men men, nu till den stora behållningen, det som övervägde alla andra petitesser och som vi verkligen bar med oss hem: Den nya Mattisborgen och showen där! Oj oj oj, säger jag! Så himla bra! Första gången vi var där kom vi genom skogen där ljud och och dimma byggde upp spänningen och vi kom fram lagom för att se avslutningen på en av föreställningarna. Sedan fick barnen gå och upptäcka den nya borgen som verkligen var helt fantastisk med alla torn och trappor och gluggar. När vi kom tillbaka lite senare på dagen kom vi återigen till avslutningen på en föreställning men uppmanades sedan av Skalle-Per att sitta kvar för det skulle komma mer.

Nu vidtog väldiga förberedelser i och omkring borgen och vi förstod att det skulle bli något alldeles extra. Och det var absolut värt väntan. Den sista föreställningen var suveränt bra. Vi fick uppleva hur det gick till när Ronja föddes, när åskan slog ner och borgen rämnade (helt otroligt coolt), och hur hon växte upp och gav sig ut för att upptäcka omvärlden. Hon mötte vildvittror

 

 

grådvärgar, rumpnissar och i dimman lockas hon av de underjordiska. Knektarna kom och tog Borka till fånga, Mattis och Borka slogs och förenades till sång av hela rövarbandet.

 

 

Så slutar sagan med att Ronja och Birk förklarar att de aldrig någonsin ska bli rövarhövdingar.

 

Det här var verkligen en kanonföreställning som barnen återkommer till hela tiden. Så vad ni än gör om ni besöker Astrid Lindgrens värld, missa inte Ronja!