lördag 1 september 2012

Förvirringsbloggen

Jag är nog Sveriges i särklass mest förvirrade människa. Jag kan inte ens räkna hur många gånger på en dag jag lägger ifrån mig saker som jag sedan inte hittar, går för att göra något som jag sedan glömmer bort, och till och med glömmer bort att jag hade glömt bort vad det var jag skulle göra. Det finns tillräckligt med material till en hel förvirringsblogg, som lätt skulle kunna uppdateras varje dag. Om jag bara kom ihåg vad det var jag skulle skriva om. Problemet är att jag är så otroligt lättdistraherad, som om jag bara kan ha en enda sak i huvudet i taget. Om jag tänker på en grej, eller håller på med något, och så får jag ett annat intryck av något slag, ja då försvinner det första. Vaddå, att kvinnor skulle ha simultankapacitet? Jag kan ju för sjutton inte köra bil och prata på samma gång.

Idag då. Vi hade varit hela dagen på Astrid Lindgrens värld. (Jag glömde inte handväskan på toaletten en enda gång) På hemvägen skulle vi stanna på ICA för jag skulle hämta ut ett paket (faktiskt min nya leksak, surfplattan). När jag ändå var där skulle jag köpa en kartong ägg. EN - KARTONG - ÄGG. Inget mer, inget mindre. En jäkla äggkartong helt enkelt. Hur svårt kan det va? Nu tror ni (som inte läst om detta på facebook) att jag glömde köpa ägg. Eller att jag köpte en liter mjölk istället. Det är sånt normalförvirrade människor gör. Man har tre saker man ska ha och kommer hem med två av dem och så en tredje som inte stod på den oskrivna listan. Det händer mig jämt. Men nej, idag klev jag upp i en högre division av förvirring.


När vi (sonen S var med) hade fått vårt paket, som jag ju fick betala för att lösa ut och faktiskt tog rätt plastkort med en gång så att jag inte behövde rodna efter att ha försökt betala med lånekortet, så tog vi ett paket ägg och gick till kassan. Jag tänkte att jag betalar inte med kort nu när det bara är en sak utan började plocka fram kontanter när vi stod i kön. Hur mycket kostar ett paket ägg??? Ingen aning, sånt har jag inte koll på, men jag tänkte att 30 spänn räcker nog. En tjuga och två femmor hittade jag och det kostade fiffigt nog 28 kr. Så jag la femmorna på den där lilla brickan och började  veckla ut tjugan som var pinsamt skrynklig. "Lägger du mynten i skålen, tack?" sa killen i kassan. Visst ja, hehe, mynt ska man lägga i nån himla automat. (Jag betalar verkligen aldrig kontant. I alla fall aldrig med mynt. Möjligen med en hundring för att få växel till veckopengen) (Visst tusan, ungarna har inte fått veckopeng på fem veckor!) Ja i med två femmor där och ut kom två enkronor. Då skulle jag plötsligt bli den fiffiga mamman som förklarar allt för sonen. "Så lustigt hahaha, jag la i två pengar och så kom det två pengar tillbaka, vad tokigt". Vaddå, undrar sonen. Jo förstår du, säger jag och börjar förklara att två femmor är tio kronor och så fick jag tillbaka två enkronor och hå och hej och sonen går och bär paketet och det var ju därför vi kom dit och jag stoppar ner de två enkronorna och grejar med handväskan och pratar vuxet och pedagogiskt med honom för det ska man ju göra.... URSÄKTA ropar någon bakom oss. Och jag tänker att det är ju inte mig de ropar efter men kanske har jag tappat något. Och där kommer killen i kassan och springer med mina ägg. "Du glömde de här". Ojdå, hehehe, det har visst varit en lång dag, hasplar jag ur mig och vet inte var jag ska ta vägen. Jag skrattar högt och sinnessjukt hela vägen till bilen för att döva ångesten över att jag återigen har lyckats med något helt omöjligt.

Jag vet inte hur många gånger jag har glömt nån liten grej i kassan när jag har packat varorna, ett paket tuggummi som gömt sig invid kanten eller så. Det gör väl alla ibland. Eller? Men om man köper en enda grej ska man väl för sjutton få med sig den hem???? Även om man varit på Astrid Lindgrens värld tillsammans med norra Europas alla getingar som tydligen hade konferens där idag. Hur förvirrad får man bli innan man blir inspärrad nånstans? Det är ta mig tusan tur att barnen bråkar och hojtar och skriker jämt för annars skulle jag ha glömt dem någonstans. Och tur att kroppen andas automatiskt, annars skulle jag varit död för längesedan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar