Getingkonvent på Astrid Lindgrens värld

Igår gjorde vi en utflykt till Astrid Lindgrens värld. Det var ett par år sedan sist, och då var det väldigt trevligt så vi ville gärna dit igen. Det var vi inte ensamma om. Tiotusen getingar hade också hittat dit, kanske hade de någon slags säsongsavslutningssammankomst. Jag har nog aldrig varit med om så mycket getingar, slöa och efterhängsna. De var liksom överallt. Ett under att vi inte blev stuckna - dock hade inte alla familjer samma tur som vi...

Jag är alltid lite kluven till den här typen av parker där man  utnyttjar "bra" figurer från böcker och filmer för att tjäna så mycket pengar som möjligt på barnfamiljer. Samtidigt är ju ALV verkligen bra, och det är på de små barnens villkor. Men när inträdet för en familj går på 775 spänn kan jag tycka att det är fisigt (för att använda Astrid Lindgrens ord) att dessutom ta 40 spänn för parkeringen. Nå nu var det lågsäsong och då är det inte lika mycket folk, men inte heller full aktivitet i parken, men det räcker ändå till för en heldag. Vi hade lite otur dock med både Emil och Pippi för varje gång vi kom dit (man går ju några vändor fram och tillbaka) så hade de precis avslutat sina föreställningar och gick mest omkring och minglade med barnen vilket i och för sig är kul men showerna är ändå roligast, åtminstone för våra barn.

Om jag nu ändå är igång och gnäller så måste jag säga att ganska mycket saker på ALV börjar bli slitna, trasiga och skabbiga. Där gäller det nog att använda pengarna från parkeringen (!) till att rusta upp en del, både för helhetsintrycket, men också för säkerheten för barnen. Och så ett sista gnäll. Riktigt trist att det inte fanns lightläsk på ett av få caféer som var öppna. Lyckligtvis hade vi fun light kvar till sonen, men det är få ljuspunkter i tillvaron för en liten diabeteshjälte. Att få ett glas cola light kan vara ett sånt tillfälle.

Men men men, nu till den stora behållningen, det som övervägde alla andra petitesser och som vi verkligen bar med oss hem: Den nya Mattisborgen och showen där! Oj oj oj, säger jag! Så himla bra! Första gången vi var där kom vi genom skogen där ljud och och dimma byggde upp spänningen och vi kom fram lagom för att se avslutningen på en av föreställningarna. Sedan fick barnen gå och upptäcka den nya borgen som verkligen var helt fantastisk med alla torn och trappor och gluggar. När vi kom tillbaka lite senare på dagen kom vi återigen till avslutningen på en föreställning men uppmanades sedan av Skalle-Per att sitta kvar för det skulle komma mer.

Nu vidtog väldiga förberedelser i och omkring borgen och vi förstod att det skulle bli något alldeles extra. Och det var absolut värt väntan. Den sista föreställningen var suveränt bra. Vi fick uppleva hur det gick till när Ronja föddes, när åskan slog ner och borgen rämnade (helt otroligt coolt), och hur hon växte upp och gav sig ut för att upptäcka omvärlden. Hon mötte vildvittror

 

 

grådvärgar, rumpnissar och i dimman lockas hon av de underjordiska. Knektarna kom och tog Borka till fånga, Mattis och Borka slogs och förenades till sång av hela rövarbandet.

 

 

Så slutar sagan med att Ronja och Birk förklarar att de aldrig någonsin ska bli rövarhövdingar.

 

Det här var verkligen en kanonföreställning som barnen återkommer till hela tiden. Så vad ni än gör om ni besöker Astrid Lindgrens värld, missa inte Ronja!





First we take Berlin - then we take Åtvidaberg

Sedan ganska många år gör Åtvids församling en resa till Berlin med konfirmanderna. Resan har under åren haft lite olika innehåll, men det som absolut ingår är ett besök på Sachsenhausen, på Svenska kyrkan och en del andra "historiska" besöksmål. För dem som vill brukar det ges möjlighet att gå på en fotbollsmatch - vi snackar ju Åtvid... Nåväl, med åren har de i arbetslaget som inte är direkt inblandade i konfirmandarbetet hört alla berättelser om dessa resor och naturligtvis blivit nyfikna. I Berlin finns också en kyrka som heter Heilig Kreuz Kirche, som är ombyggd så att det ryms församlingslokaler inne i kyrkan, liknande den ombyggnad som man diskuterar att göra i Åtvids stora kyrka. Några av oss var och tittade på denna kyrka under konfirmandresan i våras och det blev något av en aha-upplevelse att se i verkligheten hur en sådan ombyggnad skulle kunna se ut. Så när vi kom hem sa vi att vi borde göra en "konfirmandresa" till Berlin med hela arbetslaget och de förtroendevalda. Det pågår just nu ett gediget arbete med att skapa underlag för det beslut som under året ska tas om Stora kyrkans framtid. Ett besök i Heilig Kreuz kan ge ett perspektiv på detta. Dessutom satsar Åtvids församling mycket pengar på konfirmandarbetet och då känns det vettigt att både arbetslaget och de förtroendevalda får uppleva det som konfirmanderna får uppleva. Därför ska vi imorgon ge oss ut på detta äventyr. En del av församlingens anställda (tyvärr inte alla) och en del av de förtroendevalda kommer att göra en "konfirmandresa" till Berlin. Upplägget är som på konfirmandernas resa, samma mat, samma boende, samma intensiva program och samma kostnad för deltagarna. Det ska bli jätteintressant och roligt. Förutom Heilig Kreuz Kirche kommer vi också att besöka en annan kyrka, som jag tyvärr inte har namnet på just nu (återkommer efter resan). Där har man valt en annan väg, nämligen att låta kyrkan förfalla men upprätthålla verksamheten. Jag hoppas och tror att denna resa kommer att vara till hjälp för de förtroendevalda som ska fatta det stora och viktiga beslutet om vår kyrkas framtid. Jag ska försöka berätta om resan när vi kommer hem, men här är i alla fall några bilder som jag tog i Heilig Kreuz Kirche i våras.

Tre dagar i Örebro

Varje sommar brukar vi göra en liten minisemester, när vi åker till någon stad på bekvämt avstånd och bor ett par nätter på hotell. Tidigare har vi utgått från Halland där vi vanligtvis tillbringar somrarna, vilket har tagit oss till platser som Ängelholm, Uddevalla, Kristianstad, Trollhättan och Lidköping. Inga metropoler kanske, men man kan fylla ett par dagar med aktiviteter och upplevelser i nästan vilken stad som helst. Och när man reser med små barn räcker det att gå till den lokala stadsparken eller någon annan större lekplats. Gratis och uppskattat av de små. Visst har det funnits saker jag och maken hellre hade gjort och sett, men de här utflykterna får vara mest på barnens villkor.

I år har vi valt att stanna hemma en större del av semestern så utgångspunkten blev en annan, men nu har vi i alla fall kommit hem från en minisemester i Örebro. Jag var där på en kurs härom året och tyckte att det var en fin stad som jag ville besöka igen och nu var det alltså dags. Ju större barnen har blivit desto svårare har det varit att hitta hotellrum med sängar till alla och samtidigt till överkomligt pris. Därför hamnade vi i år i utkanten av stan på ett ganska tråkigt hotell. Men det var ok ändå. Vi skulle ju i princip bara sova där, och äta frukost förstås och frukostbuffén var det sannerligen inget fel på. Oj så gott det kan vara! Barnen var också nöjda då det fanns fri tillgång till digestive-kex.

Efter att ha ätit lunch på McDonalds (så var det avklarat), installerat oss på hotellrummet och provhoppat sängarna tog vi oss in till centrum. Ganska snart upptäckte vi att staden var full av märkliga föremål. En gigantisk gul kanin låg med rumpan i vädret på Stora torget, längs en gata satt/stod/låg/hängde en massa vita gubbar, en skåpbil var full av sten och så vidare. Det visade sig vara Open Art 2011 som pågick.



Jag kan verkligen rekommendera ett besök i Örebro under sommaren, utställningen pågår till och med den 11 september. Det roliga med den här typen av konst är att den också tilltalar barnen. Det blev spännande att leta efter vita gubbar, det var tokigt med en säng i vattnet och lillkillen talade länge om flygplanet som kraschat i vallgraven runt slottet.

Vi traskade vidare och kom till Stadsparken. Vilket ställe! Där skulle jag kunna gå hur länge som helst och tittat på de olika trädgårdarna, men nu var det den stora lekparken som drog. En lång stund åktes det rutschkana och linbana. Sedan badade vi fötterna i den fina plaskdammen innan vi gick vidare till Wadköping. I Kajsa Wargs hus luktade vi på kryddorgeln och vi matade djur i lekladan.



Vid järntorget tittade vi på fontäner som sprutade till barnens stora förtjusning. En vattenfestival! sa sexåringen. Middag och hem till hotellet där det var väldigt svårt för de små att komma till ro.

Nästa dag åkte vi in till centrum för att gå till Stora Holmen – barnens egen ö. Där spenderade vi ganska många timmar med att åka minitåg, köra trampbil, åka karusell och trampbåt, samt titta lite på djuren. Lite vila på hotellrummet, glassätning och sedan till centrum där vi gick och tittade på mera konstig konst, besökte en optiker för att laga mina glasögon, och ägnade oss åt (ovanligt) lite shopping. På vägen såg vi också en tokig enmansorkester. Middag och tillbaka till hotellet där barnen denna kväll somnade betydligt lättare.

Efter frukost checkade vi ut och åkte till Almby kyrkogård där barnens farmors farmor och farfar ska ligga begravda i närheten av Ronnie Peterssons grav. Vi hittade ”kändisgraven” men inte släktingarnas grav. Begreppet ”i närheten” kan vara något svävande. Sedan åkte vi till Karlslundsområdet och Tekniska kvarnen. Där tillbringade vi ett par timmar med att bygga kulbanor, göra experiment med ljud, ljus och elektricitet, och så beskåda den stora modelljärnvägen. Där fanns också en stor Briojärnväg som sysselsatte treåringen länge och väl. Den sista
Örebroattraktionen blev naturligtvis Svampen där vi åkte hissen upp och åt en mycket god lunch med utsikt över staden.




Sedan var det dags att lämna Örebro, och vi färdades vidare mot Eskilstuna där vi skulle hälsa på vänner och tillbringa den sista natten. Det är dock en annan historia, men längs vägen skulle vi stanna och äta den dagliga glassen och hamnade på Hjälmargården. En sån anläggning! Där skulle jag kunna tänka mig att hyra en stuga en annan semester. Jättefint. Och framför allt är deras kaffestuga värd inte bara ett besök utan även värd en lång omväg, för det var bland det mysigaste jag varit med om.

Sammanfattningsvis är vi mycket nöjda med vår lilla resa men det är också skönt att vara hemma igen.