Något om våra små egenheter...

Att gränsen mellan sjukt och friskt kan vara hårfin, det känner vi väl alla till, och jag tillhör dem som tror att de flesta människor har någon liten egenhet som skulle kunna betecknas som en fobi, en tvångstanke, en neuros och så vidare. Men man är inte sjuk för det. Tvärtom kan en del av de här beteendena vara det som gör oss till just de vi är. En charmig "skönhetsfläck" som bryter mot det perfekta. Det finns också exempel på när det alldeles uppenbart blir ett hinder för en själv eller ens omgivning och då finns det faktiskt i de flesta fall bra hjälp att få - om man bara vill. Men vanligtvis är det just inget annat än en liten egenhet. Som personer som inte kan gå på toaletten och göra nr 2 utan att klä av sig alla kläder. Eller den som måste torka fötterna på dörrmattan på ett visst sätt. Eller alla de som nästan rituellt måste pilla sig mellan tårna innan de går och lägger sig. Nu ska jag glänta på dörren både till mitt inre, och i allra högsta grad, till mina köksskåp. För det är där man finner min lilla egenhet. Den som innebär att INGENTING får ta slut.  (Jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten, som beror på en kombination av mobilkamera och dålig belysning)

Så här ser det t ex ut i skåpet över kylskåpet:

En öppnad och en oöppnad paket Corn Flakes resp Havrefras. I min värld alldeles självklart. För i vår familj finns det individer som blir fullständigt skogstokiga om det inte finns just den sortens flingor vederbörande vill ha till frukost. Alltså ser mamma till att det aldrig tar slut. Så fort en paket öppnas inhandlas en ny som står i tur.

Går vi ner i källaren ser det ut så här. En extra uppsättning av alla sorters sylt och marmelad, tomatpuré och Fun light. Det enda som egentligen inte bör ta slut är ju Fun light eftersom diabetespojken behöver det för att slippa dricka vatten till maten de tillfällen han behöver avstå från mjölk. Men ändå, hur irriterande är det inte att upptäcka att det bara är en liten skvätt lingonsylt kvar på botten av burken när man ställer fram den. Och återigen - vilka utbrott skapar det inte då två av familjemedlemmarna inte kan äta potatis utan lingonsylt. Eller pannkaka utan jordgubbssylt. Curlingmorsa - jag???

 

Av samma anledning finner vi på hyllan intill alltid minst en flaska ketchup. Gärna två, ibland tre. Den suddiga bilden till trots, kanske den skarpögde skymtar att det står två tuber remouladsås här, utöver den öppnade som står i kylskåpet. Himla bra. Det är en i familjen som äter remouladsås. Och endast en gång varannan eller var tredje vecka då vi äter Findus panerade fisk. Så jobbigt det vore om remouladsåsen tog slut. Verkligen. Men här vill jag försvara mig med att just den här sortens remouladsås inte finns i butikerna i Åtvidaberg. Därför köper jag alltid flera stycken när jag handlar någon annanstans. Så att det alltid finns hemma...

 

 

 

Tillbaka i köket igen. I ett skåp finner vi diverse konserver. Helst ska det alltid finnas minst två av varje sort. För tänk om jag vill laga mat med krossade tomater två dagar i rad. Här har vi även extraförrådet av alla slags sorters ris och pasta. Och kaffe. Och tortillabröd. Och knäckebröd. Och tacochips. Och så lite mer krossade tomater.



 

 



Mina arbetskamrater säger att det är sjukt, men det tycker jag nog är att överdriva... Det hade varit sjukt om jag hade bott i en etta och inte haft plats med kläder till barnen för att jag hade fyllt skåpen med konserver. Eller om jag hade fått panikångest om det inte fanns tre olika sorters mjölk hemma. Nu tycker jag mest att det är en hjälp för den som absolut inte kan planera sin matlagning. Det ska inte stupa på att det inte finns krossade tomater hemma!


Man skulle kunna tro att detta bara gällde matvaror, i och med att jag är sällsynt dålig på att planera mat. (Varför det alltid finns minst två falukorvar i frysen, samt ett otal antal påsar med kycklingfilé). När jag väl lyckats komma på vad jag vill laga, MÅSTE alla ingredienser finnas hemma. Men det gäller inte bara mat. För närvarande har jag åtta oöppnade paket tvättmedel. Det känns lite överdrivet till och med för mig. Under trappan står en bal toapapper och en bal hushållspapper... Jag behöver väl inte tillägga att jag också har ett extra förråd nylonstrumpor. Svarta och hudfärgade. Knästrumpor och strumpbyxor...