Dagens citat: Om ilska

Som barn fick jag aldrig någon närmare relation till Mumintrollen. Men som ung vuxen rådde jag bot på detta. För drygt 15 år sedan, lärde jag känna vännen K som kan allt om klippdassar, hemuler och filifjonkor. Jag blev så imponerad när jag insåg hur mycket visdom som fanns i böckerna, så jag köpte dem, läste dem och älskade dem. Sedan har de stått i bokhyllan och jag som är en långsam läsare kan sällan kosta på mig att läsa om en bok, då skulle jag aldrig hinna läsa någon ny. Men jag har längtat efter den dag då jag skulle få börja läsa muminböckerna högt för sönerna. Och nu är den tiden här. För en månad sedan tog min bror med sina yngsta döttrar och min äldste son på bio och såg Mumintrollet och kometjakten, och efter det var jag inte sen att föreslå att vi skulle läsa Kometen kommer. Sonen tyckte det var jätteroligt eftersom han kände igen vad som hände. Och jag var överlycklig att få återse snusmumriken och bisamråttan och alla de andra. Och ännu gladare blev jag när sonen ville höra en muminbok till, så nu håller vi på med Pappan och havet.

Muminpappan blir ofta melankolisk. Just melankoli är ett vanligt känslotillstånd i muminböckerna. En kväll när han mår så där asigt som bara muminpappan kan må, så gör lilla My en skarp iakttagelse.

Om man är arg så är man arg, konstaterade lilla My och skalade sin potatis med tänderna. Man ska vara arg ibland, vartenda knytt har rätt att vara ilsket. Men han är arg på fel sätt, han blåser inte ut nånting, han drar i sig.

Så klok hon är, lilla My. Visst mår man bra av att vara arg ibland, men då är det viktigt att man blåser ut, och inte bara drar i sig. Ofta gör vi tvärtom, vi drar i oss mer och mer av det som irriterar och stör oss, det som gör oss upprörda och väcker vår ilska. Men någonstans måste det ju också komma ut och ilskan måste blåsas ut med kraft. Inget larvigt pysande. Däremot kan man ju välja vad och vem man blåser på...