Äsch, triumf är väl ett överdrivet uttryck, men tyckte det lät coolt med tre t-ord :-) Å andra sidan är det inte utan att första omgången av biskopsvalet lämnar en liten känsla av triumf efter sig. Min favorit Martin Modéus var den som fick flest röster av alla och går alltså vidare till nästa omgång. Det är nästan som melodifestivalen! Fast utan nakenchocker och de där tröttsamma mellansnacken. Kanske skulle vi ha ett green room vid rösträkningen nästa gång. Och låta Kristian Luuk eller Peter Jihde springa omkring och ställa meningslösa flåshurtiga frågor. Eller inte... I alla fall tycker jag fortfarande att vi borde ha en andra hearing. Men det är väl inget som hindrar att man bjuder in kandidaterna till en liten samtalskväll.
Om triumfen var tveksam så är tröttheten däremot alldeles uppenbar och verklig. Det har varit så mycket den sista tiden på alla plan. Det är väldigt stressigt att bara arbeta 50% så jag ser faktiskt fram emot att få gå upp på 75% nästa fredag. Som det är nu tycker jag att jag knappt hinner komma igång innan det är dags att gå hem igen. Och det är ju så roligt att jobba. Att vara präst. Igår mötte vi konfirmanderna för första gången och det kändes så bra. Det finns goda förutsättningar för ett härligt konfirmandår.
Och så var det tystnaden. Just nu skulle jag gärna gå in i tystnaden en vecka eller så, men alla ni som känner mig förstår ju hur omöjligt det skulle vara. Men på grund av allt som hänt så vore det skönt att bara stänga av ett tag.
En annan tystnad är den som följt på artiklarna i Corren igår och idag. Och det är inget jag på något sätt sörjer, tvärtom, men jag trodde nog att det skulle komma någon slags reaktion från de som har en annan uppfattning i frågan. Eller frågorna snarare. Fast å andra sidan har ju Corren valt att inte lägga ut artiklarna på nätet den här gången och då minskar onekligen spridningen, och reaktionerna fördröjs. En annan teori är att alla håller med mig, för den som tiger samtycker ju, eller hur? (Obs! Detta var ett skämt)
Jag vill dock passa på att tacka för alla glada tillrop jag fått via mail, SMS och facebook-kommentarer. Det värmer.
Jag antar att jag inom några dagar får anledning att återkomma till detta, och återigen förklara min poäng.
Gladast idag blev jag för ett uppmuntrande och stöttande mail från delvis oväntat håll. Så jag får nog lägga till ett fjärde t, t som i tacksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar