Är det kyrkoordningen eller människors moral som brister? Några tankar om tolkning.

Ja så var det frågan om kyrkoordningens formuleringar. Kyrkoordningen har vissa paragrafer och punkter som ska ”hindra” kvinnoprästmotståndare att prästvigas. Man ska inte kunna bli präst om man inte accepterar ordningen med kvinnliga präster. Det är andemeningen i det hela. Men formuleringarna kan tydligen tolkas olika. Och det är också vad som händer. Följande kan man läsa på bloggen Kyrkliga betraktelser:

Året 1993 brukar kommas ihåg som det år då Svenska kyrkan införde "vigninsstopp" för prästkandidater som inte kunde tänka sig samarbeta (och vigas) med kvinnliga präster. Sedan dess har mycket riktigt ett antal kandidater stoppats, emedan andra bevisligen kommit igenom och idag tjänstgör som goda präster ute i våra församlingar. Gentemot dessa goda präster finns bitterhet och naturligtvis avundsjuka: de anses ha sålt ut sig, svikit och varit rent av oärliga. Deras enda brott är att de skrivit under papper eller muntligt sagt "ja" på frågan om samarbete "med andra som vigts till uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön". Detta trots att dessa präster har en fullt katolsk och traditionell förståelse av ämbetet.

Och vidare

Tillåt mig att återigen publicera den lilla paragraf (KO kap. 31, §2) det handlar om:
Domkapitlet får förklara den behörig att utöva uppdraget som präst som
1. (...)
2. (...)
3. (...)
4. (...)
5. har förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön
6. (...)
Vad står det egentligen här? Notera de fetstilsmarkerade "andra" och "inom kyrkans vigningstjänst". Här står inte "alla" eller "vigts till präster". Det står andra och inom kyrkans vigningstjänst! På vad sätt skulle ett undertecknande eller bejakande av denna paragraf innebära att man gör avsteg från katolsk och traditionell ämbetssyn? Vilken präst kan inte samarbeta med en diakonissa? Och dessutom är paragrafen konstigt formulerad rent allmänt: kan man ö.h.t. samarbeta med andra kollegor i "alla uppgifter"? Gäller det även vid bikt om en kollega mot förmodan kräver att få vara med? Att underteckna denna paragraf är således fullständigt oproblematiskt.

I denna blogg bekräftas alltså det vi redan vet, att det fortfarande prästvigs män som inte godkänner Svenska kyrkans ordning. Dessutom uppmuntras prästkandidater att skriva under förklaringarna trots att de vet vad de egentligen innebär. Här får de en tolkning som gör att de kan slinka igenom med rent samvete. Så kan vi inte ha det.

När Dag Sandahl skulle behörighetsprövas inför biskopsvalet i Växjö, fick han skriva under på att han som biskop avser att ”viga både män och kvinnor till präster och diakoner”. Enligt Sandahl betyder detta att han sagt sig vara beredd att viga män till präster och kvinnor till diakoner, trots att han mycket väl vet vad som egentligen avses med formuleringen.

Dessa båda bloggar uppmanar alltså till oärlighet. För visst kan vi säga att kyrkoordningens formuleringar inte är vattentäta. Kanske kan man göra något åt det. Men egentligen ska det inte behövas, för de som skriver under är synnerligen medvetna om vad avsikten är med detta. Att ändå skriva under anser jag är ohederligt. Här får jag säkert mothugg, men det bryr jag mig inte om.

I vilket annat sammanhang som helst skulle vi anse att den person är oärlig som undertecknar ett kontrakt där han eller hon funnit ett kryphål som gör att han/hon senare kan säga att kontraktet betyder något helt annat än det som för båda parter är uppenbart.

Känns det bra att lura den kyrka man vill tjäna? Eller är man så säker på att man själv står för den sanna och rätta läran att man gör vad som helst för att nå dit man vill. Jag vet inte. Men så här kan vi ju inte ha det. Då säger jag som jag sagt förut. Om de som skulle hållas ute ändå smiter in bakvägen kan vi lika gärna öppna dörren för dem.