söndag 19 september 2010

Sköna söndag...

Ja, så tänkte jag när jag vaknade i morse, glad över att två morgnar i rad fått bestämma själv när jag skulle gå upp utan att behöva lurva upp kvart över sex och slå på Bolibompa. Annars är det ju mer regel än undantag att barnen sover som små grisar när man ska upp och iväg till jobb och dagis, men när man väl är ledig då vaknar de i ottan. Nåväl, jag tassade upp och tänkte att det nog skulle bli en rätt bra dag.

Ett par timmar senare är läget ett helt annat. Lagom stressad efter att tvååringen skrikit sig igenom hela frukosten för att han inte fick ha sina bilar på frukostbordet, är det hög tid att byta om och ge sig iväg till kyrkan. Och då inträffar söndagsmorgonens mysterium. Det slår aldrig fel! Vem är det som smyger sig in och lägger en massa trasiga nylonstrumpor i min byrålåda? Jag köper nya hela tiden, ändå drar jag på det ena paret efter det andra med hål och maskor i. Och inte nog med det. Den dag jag behöver svarta strumpor, finns det bara ljusa i lådan, och tvärtom. Slutligen hittar jag ändå ett par hela, som jag ålar mig i, och sen på med kjolen. Ritsch, ja det var dragkedjan där då ja. Finns det någon kvinna (eller man, jag är inte fördomsfull på det sättet) som kan tipsa mig om var man kan köpa tåliga, hållbara strumpor som inte går sönder för minsta lilla, utan som kanske till och med klarar av att man kommer i närheten av alla kardborreband på barnens kläder?

Till slut kom jag iväg, hel och ren, och resan gick bra utan några vilda djur på vägen. När jag träffade gudstjänstgruppen häromkvällen var det ju annars rena viltsafarit, till och med en älg på vägen. En jättehärlig gudstjänst blev det med en engagerad gudstjänstgrupp, kraftfull sång av barnkören, och förbön för både riksdagsval och biskopsval.

Hem och städa, mysa med barnen, ta emot en kompis till S, middag med maken. Hann till och med ta en promenad i solen (ja faktiskt lyste solen hela tiden trots det synnerligen omväxlande väder som råder). Sen var det dags för klädbyte igen och iväg till kyrkan för konfirmandupptakt. Visst har vi det motigt i församlingen med den katastrofala ekonomin och annat, men vi är också riktigt bra på en del saker, och konfirmandupptakten är riktigt, riktigt bra.

Hem igen, lagom till nattning av barnen, och lite kvällsmat framför TV:n och valvakan. Resultatet verkar lovande så här långt, bortsett från SD:s resultat.

Det blev ändå en ganska skön söndag. Om det bara inte vore för ÅFF:s förlust mot Göteborg.

2 kommentarer:

  1. Blev helt tyst när jag läste detta... stum för så sant skrivit... vad sjutton väntar jag på? Varför lever jag inte min dröm istället? Tack för att du la in det.

    SvaraRadera
  2. Charlotte! Jag gissar att din kommentar hör till mitt tidigare inlägg. Roligt att texten betyder något för dig. Lycka till med din dröm. Hör gärna av dig och berätta hur det går. Elisabeth

    SvaraRadera