måndag 13 september 2010

Ett förtydligande: Det är inkonsekvensen jag vill komma åt

(En del av det jag skriver här har jag tidigare skrivit på facebook, men då vissa av bloggens läsare inte använder sig av ”boka” så skriver jag det här också)

Då en del av de reaktioner jag på olika sätt har fått efter mitt förra inlägg tyder på att läsarna inte kan läsa innantill och/eller bara hör det de vill höra, får jag här komma med ett förtydligande. Eller två förtydliganden förresten.

1. Det är Svenska kyrkans inkonsekvens jag vill åt.

2. Att jag skriver detta har egentligen ingenting alls med förhållandena i Söderköpings kontrakt att göra. Detta är enbart en reaktion på den diskussion väckts då dessa förhållanden blivit uppmärksammade i tidningar och bloggar, m.m.

Förtydligande nummer två hoppas jag inte att jag behöver orda så mycket mer om. Men nummer ett vill jag beskriva så här.

Kyrkans företrädare på alla nivåer, så även jag, hävdar att man inte ska kunna prästvigas i Svenska kyrkan om man inte accepterar ordningen med kvinnliga präster. Som stöd för detta har vi kyrkoordningens 31 kapitel, andra paragrafen punkt 5. Man är behörig att utöva uppdraget som präst om man bl a har förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön.

Men vad betyder detta egentligen? Kan vi använda denna punkt som stöd för vår uppfattning? Ja det är frågan. För de flesta, oavsett uppfattning i ämbetsfrågan, och oavsett när de har prästvigts, tjänstgör alldeles utmärkt tillsammans med andra i vigningstjänsten sådär till vardags. Det är i gudstjänstsammanhangen det bränner till. Kan man kräva att en manlig präst tjänstgör i en gudstjänst där också en kvinnlig präst tjänstgör? Hur hanterar vi de situationer där det inte sker så? Kan man kräva, eller åtminstone förvänta sig att en manlig präst deltar i nattvardsfirandet om en mässa leds av en kvinna? (För säkerhets skull målar vi upp ett scenario där det är oblater med rätt glutenhalt, vin med rätt alkoholhalt, och en fullständig högmässa enligt kyrkohandboken.) Hur hanterar vi de situationer där det inte sker så?

Om detta att ” i alla uppgifter tjänstgöra med andra oavsett deras kön”, inte betyder mer än vad som gäller på alla andra arbetsplatser och omfattas av svensk lag, så kan vi stryka detta avsnitt ur kyrkoordningen. För KO tar ju inte upp allt annat som gäller i svensk lag eftersom svensk lag självklart gäller i kyrkan. Sålunda får vi inte stjäla, döda, misshandla, köra för fort, klippa svansen av hundar o s v.

Man måste ju ha menat något mer när man skrev denna formulering. Vad menade man? Och håller det verkligen? Annars, bort med det och så hänvisar vi bara till svensk lag, och säger att det är ok att en manlig präst t.ex. tycker (och säger) att kvinnor är impotenta att förkunna Guds ord, och att en kvinnlig biskop inte kan viga någon till präst för eftersom hon är kvinna så kan inte Gud verka genom henne. Är det inte ok, så får vi komplettera kyrkoordningen med tydligare formuleringar.

Kommer man fram till att kyrkoordningen inte betyder mer än vad som redan står i vår lag då ska jag finna mig i det. Det är inkonsekvensen jag vill åt.

3 kommentarer:

  1. Men hur är det, inte måste man ta nattvarden vid alla tillfällen då så bjudes? I min församling säger prästen - vanligen en kvinna - vid högmässans inledning att alla kan ta emot nattvard. Eller om man inte vill det gå fram och lägga handen på axeln och bli välsignad. Eller sitta kvara i bänsken - "det går också bra".
    Går inte det bra?

    SvaraRadera
  2. Bloggaren syftar väl mer på människor som aldrig eller sällan sitter kvar i bänken när en man leder mässan, men alltid sitter kvar när det är en kvinna. (Eller konsekvent får förhinder/går till en annan kyrka de söndagar då mässan leds av en kvinna.) Då ligger det nära till hands att tänka tanken att det kanske handlar om synen på prästvigda kvinnor. Och vad ger det för signaler till församlingen om det sitter präster i bänken som sällan tar emot nattvarden? Då kanske andra i församlingen undrar om de själva inte är "värdiga".

    SvaraRadera
  3. Anonym 1. Självklart har du rätt, så där säger vi i vår församling också, såväl präster som andra har ju rätt att sitta kvar i bänken. Som Anonym 2 skriver är det något annat jag talar om, något som är en liten del av något större.

    SvaraRadera