På sjuttiotalet var det inne med gillestuga. Enligt wikipedia är en gillestuga ett rum i källaren på en villa som används som ett enklare vardagsrum. På sjuttiotalet var det även inne med brunt. Brun är en trevlig färg. Ibland. I vissa sammanhang. Ibland är brunt bara för... brunt. Helt enkelt. I vårt sjuttiotalshus har vi en gillestuga. Den är brun. Väldigt mycket brun. På olika sätt. Så här ser den ut
.
Här har vi en brun heltäckningsmatta, bruna vävtapeter, bruna golv- och taklister, ett brunt soffbord, en brun bänk framför öppna spisen, en brun bar (!) och sist men verkligen inte minst en monstruöst ful och obekväm soffa i brunt mosaikmönster. (Jag vill här påpeka att soffan och soffbordet ingick i husköpet, men det ursäktar egentligen ingenting.) Detta rum skulle kunna vara hur trevligt som helst och verkligen kunna användas "som ett enklare vardagsrum", i synnerhet som vårt andra vardagsrum har skyltfönster ut mot gatan och jag är inte så lockad av att sitta och slösova framför tv:n till allmän beskådan. Men gillestugan är ju så fuuuul.
Mitt mål för denna höst är därför att måla om väggarna i en mindre brun nyans, köra soff-eländet till tippen och införskaffa en ny, som man dessutom kan sitta i. Jag tror att detta kan göra underverk. Nu återstår det att se om det blir verklighet, eller om det blir som med andra löften som avges så här i valtider.
Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
torsdag 9 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar