Egentligen behöver jag väl inte lägga på någon mer ved på brasan, det finns andra som kommer att göra det inom några dagar. (Nyfiken?) Men jag har ju inte så mycket annat för mig. Idag är jag ledig. Det vill säga jag arbetar inte, får ingen lön utan går omkring här hemma och är präst så där i största allmänhet. Imorgon däremot ska jag arbeta. Och fira gudstjänst med min församling. Det är ett fantastiskt arbete jag har! För er präster som hävdar att ni inte arbetar på söndagarna utan enbart firar gudstjänst (som om det är ens enda arbetsuppgift på söndagen) så förutsätter jag att ni inte heller tar ut någon lön, och absolut inte någon OB-ersättning. Men själv är jag tacksam över att få in lite pengar i slutet av månaden då jag har huslån som ska betalas och barn som behöver vinteroveraller. Bil och bensin ska jag också bekosta eftersom en stor del av min arbetstid går åt att förflytta mig mellan våra olika kyrkor och besöka församlingsborna runtom i byarna. Att köra 15 mil i tjänsten en helg är ingen ovanlighet, och kilometerersättningen täcker faktiskt inte så mycket.
Hur var det nu med de små händerna? Jo, ett av min brors favoritskämt lyder som följer: ”Har du små händer? Du har ju så svårt att fatta.” Som lillasyster fick jag ofta höra detta. Och av någon märklig anledning kom jag att tänka på det nu. Det är inte särskilt kul egentligen. Mer komiskt är det att mina opponenter inte riktigt greppat att jag på sätt och vis står på deras sida, eller åtminstone kapitulerar, inte inför dem, men inför återvändsgränden vi hamnat i. Jag hävdar ju, när jag är på det humöret, att eftersom de tydligen alltid kommer att kunna smita in bakvägen så kan vi lika gärna öppna dörren för dem.
Ett annat alternativ har broder Gregorius på sin blogg.
Ibland uttrycker han sig lite väl hårt, men så skriver han ju också under cover. Och hans ilska är oftast mycket befogad. Nu delar vi på skurarna av förakt, han och jag.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar