Tack snälla Dag för att jag har fått mig ett gott skratt den här grå blåsiga dagen. När jag tittar i statistiken för min blogg ser jag att mängder av läsare hittat hit genom att googla på orden "en allmänt förvirrad och ganska vanlig person". Det är ju hur kul som helst. Och detta tack vare dig. Du vet hur man livar upp en medmänniska. Återigen, tack.
Jo,förresten, tack också för att du uppmärksammade mig på att mitt stjärntecken stod med i min profil. Det hade jag missat, men nu är det åtgärdat.
Vän! När jag på Dags blogg hakade på formuleringen att du "arbetar som präst" for genom mitt huvud att det kanske inte var rikjtigt så du hade tänkt. Men Dag har rätt i detta: att det är skillnad mellan att vara präst och arbeta som präst. Det kan man göra utan att vara präst.
SvaraRaderaJag har annars klara invändningar mot ditt juridiska /arbetsrättsliga resonemang. Rättsordningen garanterar religionfriheten, mer än tidigare sedan vi gick med i EU. Ska man lösa teologiska konflikter med rättsordningen, ska avtalsrätten också vara med på ett hörn. Genom dopet har jag ingått ett EVIGT avtal med både Gud och Svenska kyrkan, innan vi vare sig hade kvinnliga präster eller samkönade vigslar i Svk. Och genom sin prästvigning har Dag ingått avtal med kyrkan om samma sak. Jag anser att den jordiska institutionen Svenska kyrkan ska hålla avtal, annars är det moraliskt förfall. Kyrkan ska också hålla avtal med sina avlidna medlemmar, med andra ord: den tro som har funnits i Svenska kyrkan förr har fortsatt hemortsrätt i kyrkan, förutsatt givetvis att den hade stöd i kyrkans tradition och bekännelseskrifter och inte bara var något tillfälligt och kortlivat hugskott. Här ska ingen kastas ut, här ska ingen kristen tro dö ut.
Men har då inte kyrkan på samma sätt ingått avtal med dig genom din prästvigning? Jo, och det borde man ha tänkt på innan "ordningen med kvinnliga präster" infördes. Du har rätt att arbeta som präst i Svk, och om det var Guds vilja så ÄR du också präst. För mig är du det. Frågan måste få en praktisk lösning. Därför har jag också under flera år fört fram att prästvigningen borde skiljas från anställningavtalet. Inför prästvigningen prövas kallelsen och lämpligheten att handha det heliga. Inför anställningen prövas viljan och förmågan att uppfylla det som den aktuella anställningen kräver.
Manliga prästkandidater ska acceptera ORDNINGEN med kvinnliga präst, men ska inte avkrävas någon personlig tro att kvinnor kan vara präster för att bli prästvigda. Och kvinnliga prästkandidater bör ha en tillräckligt stark tro på sin egen kallelse för att stå ut med att inte erkännas som präster av alla kolleogor. Men de ska inte tvingas träda tillbaka för dessa kolleogor. Det är alltid den som inte vill samarbeta som har väjningsplikt.
Står man inte ut med att inte erkännas som präst av alla kollegor, ska man inte var präst i en allmännelig historisk kyrka. Inga Svk-präster erkänns som präster av sina katolska kollegor. Om arbetsrätten ska överordnas religionsfriheten borde väl det gälla inom alla religiösa samfund, och inte bara inom Svk. Arbetsträtten är till skillnad mot strafflagen en DISPOSITIV lagstiftning, och gäller alltså inte fullt ut i alla sammanhang. Därför är det befogat att kyrkoordningen klargör vad som gäller, men sedan kan man gilla eller ogilla det som står i KO och arbeta för en ändring. intalla
Jag tror jag förstår vad du menar med att man kan arbeta som präst utan att vara präst, men jag håller inte med. För mig är det vigningen som räknas, vigningen som är en förutsättning för att anställas på en prästtjänst. Därför skrev jag också senare att man kan vara präst utan att arbeta som präst men inte tvärtom.
SvaraRaderaSedan den dag jag prästvigdes ÄR jag präst. Jag är präst varje dag, jag är präst när jag möter mina församlingsbor på ICA, på gymmet, på restaurangen, i skogen osv. Men det är också mitt arbete som jag har lön för, jag arbetar som präst och har en arbetsgivare som kan ställa krav på mig att göra vissa saker, vara på vissa platser. Jag kan inte gå omkring och vara präst hur som helst.
Det finns en mängd olika uppfattningar om vad det innebär att acceptera ordningen med prästvigda kvinnor, och det är därför jag efterfrågar ett klargörande. Vad betyder det? Och vad betyder det inte? Och det sanna svaret på de frågorna hittar vi inte i blogginlägg och kommentarer. De måste komma från annat håll.