Jag suckar. Igen.

Kanske någon tror att jag suckar över att hon har gjort det igen. Prästen Ulla Karlson alltså. Hon har skrivit en artikel till, men det kommer väl inte fram så mycket nytt. Hon hävdar fortfarande att det inte finns någon fallen skapelse och då känns det inte riktigt som att vi kan nå varandra.

Men min suck var på ett mycket mera världsligt plan. Jag tittar ibland på aftonbladets hemsida. Inte för att få nyheter, det finns så många som rapporterar bättre, men för att få irriteras, häpna och skratta åt alla icke-nyheter som finns där. Idag fastnade jag för denna osannolika uppfinning.


En docka som ska ammas! Den kan göra sugljud och rapljud och blir allra mest nöjd om den ammas med hjälp av ett medföljande linne, med två "blommor" i brösthöjd som dockan kan suga på.

Ska man skratta eller gråta? Och ska man skratta eller gråta åt reaktionerna som den väcker? Som att dockan kommer att öka antalet tonårsgraviditeter!

Jag tycker att amning är något väldigt naturligt och är ganska bekymrad över att så många väljer bort amningen utan att ha några medicinska skäl till det. Jag tycker inte heller att man ska behöva dölja att man ammar, och finns det barn i närheten kan man ju förklara vad man gör. Och hur många barn har inte låtsats-ammat sina dockor? Men inte sjutton behöver man låtsas-bröst för det!

När jag var liten hade jag en docka som hette Lillen. Han ligger i en garderob här hemma. Han kunde kissa om man gav honom vatten i en nappflaska. Men det blev något stopp i systemet så det fungerade inte efter några år. Jag undrar, när kommer dockan som bajsar när man klämmer den på magen?

Uppdatering: Nu har en vän som är något mer insatt i dockvärlden än jag, upplyst mig om att bajsdockan redan finns. Men hallå!!!