Barnmorskor och BVC-sköterskor tycker inte om napp. Nappen förstör barnets sugmönster så att det blir problem med amningen, heter det. Ve den förälder som smyger in en napp på BB! När jag låg på BB med äldste sonen uppmanade barnmorskan mig att ta hissen ner till apoteket och köpa en napp. Det säger något om hur läget var… Men inte hjälpte väl det. Efter ett par dagar ratade han nappen för all framtid. Han skrek. Och skrek. Och skrek. Men den som behövde mest tröst var nog jag. Efter några månader lugnade det sig. Så plötsligt, kanske var han 6-7 månader, började han suga på tummen i stället. Och som han har sugit på denna tumme. Men i somras, när han var fem och ett halvt år slutade han lika plötsligt som han började.
Lillebror har däremot varit en napp-kille från allra första början. Oftast har det dock varit begränsat till när han ska sova, men vissa perioder har han haft den eländiga proppen i munnen så fort han haft tillfälle. Nu är han ändå tre år och då känns det som att det börjar bli dags att lägga av, men eftersom han har ett sånt bedrövligt humör har vi väl inte tagit tag i det hela. Men i morse hade han tuggat sönder den andra nappen på bara ett par veckor och då får det vara nog, så ikväll blir det ingen napp. Och det hjälper inte hur han skriker för vi har ingen. Jag undrar hur detta ska gå. Det blir nog en lång kväll. Och återigen kommer jag vara tacksam att vi inte bor i lägenhet, utan har lite ”ljud-avstånd” till grannarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar