Nu har vi vinkat av vår kära biskop Martin. I två dagar har det varit ett stort avskedsparty, med mycket bra föredrag och tänkvärd underhållning men framför allt gemenskap, goda samtal och glada möten. Alltsammans avslutades idag med mässa i Linköpings underbara domkyrka, där Martin fick lägga ifrån sig sin kräkla, sin mitra och sitt biskopskors. Nu lämnar han, rent fysiskt, stiftet för att bli ”pensionist” men minnet av honom och allt han gjort kommer finnas kvar ibland oss och jag tror att vi också kommer finnas kvar i hans tankar.
Jag minns så väl den allra första gången jag träffade Martin. Jag blev såld direkt. ”Om jag blir präst ska han vara min biskop” förkunnade jag bestämt. Och så blev det. Även om den där första ”förälskelsen” bleknade och jag fick en mer nyanserad bild av honom, så har jag varit stolt, glad och tacksam över att han varit min biskop och över att jag har fått vigas och formas av honom. Jag har inte alltid tyckt som honom, men jag har alltid tyckt om honom.
Nu får vi se fram emot vår nästa biskop Martin som vigs på söndag. Välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar