Beklämmande

I detta inlägg skriver jag om vad två präster enligt media gjort och sagt. Min huvudsakliga poäng är inte att kritisera kollegor, utan det som fick mig att skriva är hur händelserna har kommenterats på nätet. Dock tycker jag att båda "fallen" är anmärkningsvärda.

Ja, nu kan jag inte tiga längre, jag bara måste kommentera detta med prästen som inte kom till julottan med hänvisning till arbetstidslagstiftningen, för han hade jobbat så mycket på julaftonen. Ack. Jag suckar och tar mig för pannan. För det första är hela händelsen bisarr. Prästen i fråga måste haft hur lång tid som helst på sig att ifrågasätta schemat och tillsammans med kyrkoherde och ev övriga präster komma överens om en lösning. Man kan väl för sjutton inte bara låta bli att gå till en gudstjänst som man ansvarar för, oavsett när på dygnet den infaller? Känner karln inget som helst ansvar för församlingen? Jag blir ilsk bara jag tänker på det.

För det andra blir jag beklämd över de kommentarer som uttalas om händelsen på diverse bloggar och tidningars hemsidor. För istället för att bara konstatera att prästen har gjort sig skyldig till arbetsvägran och uppvisat ett märkligt beteende, så börjar de gamla kvarnarna mala på. Man ifrågasätter vem som överhuvudtaget har rätt att varna och kritisera prästen ifråga, och då kommer naturligtvis det tröttsamma tjatet om rättsosäkerheten i Svenska kyrkan. Har vi hört det förut? Och så beklagar man sig över dagens präster som minsann inte förstår att de inte har ett jobb, vilket som helst. Nej det är sannerligen inte som många andra jobb. Man är präst hela tiden också när man inte är i tjänst och det medför vissa förpliktelser. Men likväl gäller arbetstidslagen (som är mer tillåtande än man många gånger tror) även för alla som är anställda i Svenska kyrkan och oftast är det inga som helst problem. Problemet som jag har mött är istället att många inte klarar av att ta ansvar för sin arbetstid, utan bara lägger på det ena efter det andra och så står man plötsligt och beklagar sig över att man har 50 timmars "övertid".

Som präst kan man inte förvänta sig att man arbetar strikt 8 timmar om dagen, 40 timmar i veckan och har två lediga dagar varje vecka. Ibland blir det mer, ibland blir det mindre. Men det brukar jämna ut sig i slutändan och jag har sällan svårt att planera så att det blir ca 160 timmar och 8 lediga dagar på en fyraveckorsperiod. Det är ett ansvar, men innebär också en frihet att kunna ta en längre lunch om jag jobbar på kvällen, eller ta ledigt en förmiddag om något har tagit längre tid än jag planerat för då jag skrivit mitt schema.

Personligen skulle jag inte kunna göra ett bra arbete om jag förväntades ha både midnattsmässa och julotta, och jag tror inte att en kyrkoherde kan begära att någon ska tjänstgöra på det viset. Därför är den här händelsen så obegriplig, man måste ju ha diskuterat helgens tjänstgöring i förväg. Om prästen då har gått med på det hela kan han inte plötsligt ändra sig mitt i natten. (Som vanligt har jag bara tillgång till de tidningsartiklar jag funnit på nätet, kanske finns det fler faktorer som kan förklara det inträffade)

Sedan bara måste jag skriva något om prästen Ulla Karlsson som skrivit en helt osannolik debattartikel på Kyrkans tidnings hemsida. Läs själv. Hennes inlägg är så uppåt väggarna att jag först var tvungen att kolla att Aspeboda församling verkligen finns, och att det och också finns en präst vid namn Ulla där. Det fanns det. Det har naturligtvis kommit en ofantlig mängd kommentarer till hennes artikel och tyvärr drar en del av skribenterna slutsatsen att så här går det när kvinnor får bli präster. Då vill jag bara skrika NEEEEJ, jag tycker INTE som Ulla!!! Snälla, dra oss inte alla över en kam. Men sedan fick jag en jätteläskig tanke. Tänk om någon diktade ihop något helgalet och skickade in till Kyrkans tidning i mitt namn. Hur skulle jag kunna bevisa att det inte var jag som hade skrivit det? Tänk om Ulla är utsatt för en komplott, ett ondskefullt tilltag? Nej, så kan det förstås inte vara, för synden finns ju inte. Enligt Ulla.