Ny liturgisk utrustning

Vid den tiden utgick en förordning... nej inte bara en, plötsligt höll samhället på att svämma över av påbud och instruktioner. Nu måste vi skriva handlingsplaner, riktlinjer, verksamheten ska dokumenteras och kvalitetssäkras. Vem tror vi att vi lurar? Vi kan inte handlingsplana bort det oförutsägbara så att tillvaron bara flyter på utan att vi behöver agera med vårt sunda förnuft som grund. Vi förlorar oss i navelskåderi, vi ältar, formulerar, skriver ner, bearbetar, reflekterar och under tiden försummas våra plikter. Jag är inte alls emot att man ibland stannar upp och funderar på vad man gör och om det kan göras på ett annat sätt. Men det känns som att man bygger upp en falsk trygghet. Har vi bara kvalitetssäkrat oss, och dokumenterat och skrivit en handlingsplan så kommer vi klara allt.

Det här gäller i kyrkan, i kommuner och på en mängd platser.
På en förskola glömde man ett barn ute i snön när man gick in. "Vi måste se över våra rutiner" blev kommentaren efteråt. Ja hur vore det om man räknade ungarna när man kom in. Nej, det räcker nog inte. Vi måste vika en halv dag och skriva ner hur vi ska gå till väga när vi går ut och när vi går in. Sedan ska all personal utbildas och bli certifierade barnräknare.

Socialstyrelsen kräver att förskolornas hygienrutiner dokumenteras. Man måste skriva ner att man ska tvätta händerna efter att ha bytt blöja, eller att man inte ska snyta två barn med samma papper.

Och så var det det här med kök och matlagning. Kommunen har krävt fullständiga genomgångar och dokumentationer kring hur mat hanteras. EU-regler hänvisar man till. Maten får inte samsas hur som helst på hyllorna i kylskåpet. Tomater får inte umgås med korv. Smör får inte serveras direkt ur paketet, utan ska läggas upp i små skålar och det som inte går åt ska kastas. Diskar gör man på ett ställe, sköljer grönsaker på ett annat och tvättar händerna på ett tredje. Och glöm för allt i världen inte att ha handskar och hårnät på dig! Vi har frivilliga medarbetare som hjälper till att ordna fika till olika grupper i församlingen ibland, och som är livrädda att det ska komma "arga gubbar" för att de gjort något fel i köket.

Nu väntar jag bara på att miljöinspektörerna ska dundra in i kyrkan. I fortsättningen måste prästen under offertoriepsalmen innan nattvardens bröd och vin hanteras, gå ut och tvätta händerna, ta på sig handskar, hårnät, och förkläde. Kanske engångsmässhakar i plast? Nattvardskalken ska vi bara inte tala om. Nu får det bli särkalkar a la fluortanten. Och om det inte går att ordna ett separat diskrum i kyrkan, så får det bli engångskalkar.

Så mina vänner, här är den nya liturgiska utrustningen.


Den piffiga lilla skärmen på hättan kan vi ju ha i de olika liturgiska färgerna.