Var hälsad, Herrens moder!

Jungfru Marie Bebådelsedag. Den största Maria-dagen på kyrkoåret. Då förväntas man som (ung) kvinnlig präst vara överlycklig över att få predika. Jag har varit ledig idag och har varit lycklig över det. (Hade jag varit i tjänst så hade jag också varit lycklig, men inte mer än någon annan söndag.) Men så har jag ju heller aldrig känt mig riktigt hemma bland de prästvigda kvinnor som betonar att det är just det de är. Prästvigda kvinnor. Jag är präst och jag är kvinna. Det ena varken förstärker eller försvagar det andra.

Maria. Nej, hur mycket jag än försöker så kan jag inte uppbåda några heta känslor inför henne. Jag tror på jungfrufödseln. Kan Gud skapa liv ur ingenting som han gjorde vid alltings början, så kan han väl skapa liv i en kvinnas kropp. Där finns ju förutsättningarna så att säga. Visst är Maria speciell, ingen har på samma sätt fått bära fram Kristus i världen som hon. Ingen har stått Jesus så fysiskt nära som hon. Hennes uppdrag är verkligen unikt. Men jag har aldrig känt att hon och jag skulle ha någon särskilt connection bara för att vi är kvinnor, och jag har aldrig tänkt att det är något speciellt med att predika på hennes dagar.

Men ok, under mina graviditeter har jag varit synnerligen gravid när jag förberett julottepredikningarna, och nog tänkte jag väl en del på hur Maria hade det där jag satt med mina svullna ben och ett envist sparkande barn i magen. Precis som Maria fick jag föda min förstfödde son (och den andre också) långt ifrån mitt hem och mina släktingar. Precis som Maria hade jag ändå en man som varit med förr. Och nog har tanken slagit mig att om jag hade fött barn under samma omständigheter som Maria så hade jag inte överlevt mina förlossningar. (Ja, det hade ju bara blivit en då…) Men jag tror inte att predikningarna blev särskilt annorlunda de åren.

Nej någon flammande Mariafromhet har jag inte nått fram till. Men inte heller hör jag till dem som hävdar att Maria är så problematisk, att man som feminist inte kan se henne som förebild med hennes lydnad och hå och hej. De kan också vara ganska tröttsamma att lyssna till.

Kan inte Maria bara få vara Maria? Det får hon vara för mig i alla fall.