Kvinnor, ni måste bli mer som apor!

Nu har jag läst makens eminenta facktidning Kollega igen. Som vanligt mycket läsvärd. I senaste numret fastnade jag för en text med rubriken Våga vara stor i orden, där Johanna Rovira skriver om vikten av att i rätt läge och på rätt sätt kunna haussa sig själv. "Bland våra nära släktingar aporna är det den apa som skriker högst och slår sig hårdast på bröstet som blir mest respekterad" skriver hon och menar att vill man komma någon vart måste man kunna tala för sig själv, ta för sig, och kanske till och med överdriva sina förtjänster. Det är väl i och för sig inget nytt, men det är ett intressant faktum, eftersom det också innebär att vissa personlighetstyper sällan kommer vidare i karriären hur kompetenta och lämpliga de än är. Det finns alltid någon annan som är bättre på att tala för sig. Och hur ofta har vi inte gått på den lätta?

Men så kommer den skarpaste iakttagelsen:

Självberömmet måste dock levereras med viss finess för att funka. Dessutom bör man vara man. Kvinnor som oblygt framhäver sina förtjänster har inte samma självklara framgång utan riskerar att bli betraktade som patetiska. En kvinna ska, enligt stadgarna i landet lagom, helst förminska sig själv och vänta på att en mentor ska bana vägen till toppen för henne. Vi ska duga, inte glänsa. Och absolut inte överglänsa.

Men om vi alltid ödmjukt står tillbaka och väntar på att mentorn på sin vita springare ska upptäcka vår begåvning, har vi egentligen försuttit rättigheten att vara bittra och besvikna över att våra löner är lägre och att jobbet gick till någon man med sämre meriter men med ett större ego.

Spot on! Vi ska duga, inte glänsa. Sällan har jag stött på en så klockren beskrivning. Och detta bekräftar också den bild jag börjar ana allt mer av när jag ser mig omkring i kyrkan. Du kommer ingen vart om du inte kan tala för dig, men du får inte heller vara en stark, tydlig och bestämd ledare. I alla fall inte om du är kvinna. Men detta ämne behöver nog få utrymme i ett eget inlägg framöver.

Tills vidare kan vi konstatera att det vi länge har vetat stämmer nämligen att männen är mer lika aporna än kvinnorna...