Underjordiska under

Detta handlar inte om undret i Chile, gruvarbetarna som mirakulöst överlevde och blev räddade efter gruvolyckan, trots att inläggets titel skulle kunna ge sådana associationer. Nej istället är detta endast ett vittnesbörd om vad som hänt i vår källare. För det är smått mirakulöst.

Trogna bloggläsare kommer ihåg Fulbloggens första inlägg, Källaren som Gud glömde. Nu har befrielsens ljus trängt in i de mörkaste hörn och en total förvandling har skett. Det är möjligt att den som för första gången upplever vår källare så som den ser ut idag, tycker att det är stökigt där. Men för oss som vet hur det såg ut är det annorlunda.

Ett besök av en ihärdig mor, ett par vändor till soptippen, ett par vändor till Hjärta till hjärta, en frysbox skänkt till vännen O, lite möbler skänkta till den lokala second hand-butiken Gåvan, samt slutligen lite struktur och organisation på resterande prylar har lett till det här resultatet.


Jublande förnimmer vi, undrens tid är ej förbi...

Jag tycker nog att jag har rätt att känna mig lite stolt. Att sedan tapeterna är hopplöst 70-talsaktiga, att fondtapeten får en att tänka på Stig-Helmer Olsson, och att mattan är bedrövlig, det kan man leva med. Det är ju faktiskt bara en källare. Men det som krävs nu är stenhård disciplin för att inte börja lägga på hög igen...