Ängel med flottig keps

I morgon är det den helige Mikaels dag, änglarnas dag. En dag som handlar om kampen mot universums ondska, kampen mellan änglar, drakar och demoner, kampen mot ondskan innanför grannens stängda dörr, kampen mot ondskan i form av sparkar och slag i ett dunkelt hörn av skolgården.

I Bibeln är änglarnas stående hälsning: Var inte rädd! Dessa ord kan direkt kopplas till kampen mot ondskan, då så mycket av världens ondska bottnar i rädsla och osäkerhet.

Jag tror på änglar. Jag tror att det finns himmelska varelser som på ett för mig obegripligt sätt rör sig genom dimensionerna och finns här mitt ibland oss fast vi vanligtvis inte ser dem.

Men jag tror också att vi kan vara änglar i betydelsen Guds budbärare, utan att vi vet om det. Och att vi kan få besök av änglar utan att förstå det. Åtminstone inte med en gång.

En av mina absoluta favoriter bland alla änglaberättelser handlar om detta.

Det kom en ängel och räddade Lill-Nisse från den stora svarta hunden. Han var fet och gråklädd. Han hade flottig keps och fimp i mungipan. Ängeln tog Lill-Nisse i handen och följde honom hem. Lill-Nisse visste inte att det var en ängel. Ängeln visste det inte heller.

Berättelsen har jag tagit ur Bönboken tradition och liv, men kommer tydligen från en bok som heter Herdaminnen och barnasinnen av Britt G Hallqvist.

Ondskans ansikten är många, och ibland döljer de sig bakom vackra masker. Men vi har alla en uppgift att tillsammans med änglarna bekämpa och begränsa den ondska vi möter, och vara ljus som lyser av hopp i en stundtals mörk värld.

Och står du för rättfärdighet mot övervåld och lögner,
var viss att med dig är långt fler än de som dig förföljer.
Då strider du för änglars sak. Det är Guds änglars dag i dag.
Det brinner ljus i mörkret.
Sv Ps 483:2