Jag undrar hur många läsare jag får på den rubriken... Men så här var det i alla fall.
Jag kom hem här ikväll, småtrött efter att haft konfirmander och sedan varit på gymmet. Gick in i köket där ljuset var lite halvskumt, och bläddrade igenom dagens post. Lyfte bort den översta tidningen och fann så detta:
Det tog en liten stund innan jag fattade att det var ett reklamblad från Lindex som låg ovanpå stiftsbladet. Med mina trötta ögon och i det svaga ljuset, förstod jag det först inte. Den där känslan när det bara snurrar i huvudet och man försöker få ihop det man ser, och få någon mening i det, är alltid lika förvirrande.
Roligast var att fem minuter senare hördes världens skratt ifrån köket. Då kom min mor och gjorde samma upptäckt.
Man får ta vara på de små glädjeämnen man stöter på i vardagen. Nu ska jag gå och läsa stiftsbladet. Tjohej!
Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
onsdag 6 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
hahahah, jag minns då jag och en av de andra vaktmästarna hittade ett par stora svarta spetstrosor i ett skåp i sakrestian i domkyrkan...vems var de??? och varför hade denne någon lämnat dem i sakrestian???
SvaraRaderaJa du Kira, man får ju vissa bilder... Men annars kom jag nu att tänka på den mystiska väskan, var det i predikstolen den hittades? Och när seniorvaktmästaren till slut vågade öppna den så hittade han "en teschört å ett par gamla vantar".
SvaraRadera