Tankar på tacksägelsedagens kväll

Idag på tacksägelsedagen var det fullt drag i kyrkan. Fullt på många sätt, det var nästan så att jag, mamma och sönerna fick leta efter en plats. Flickkören sjöng högt och tydligt, och jag tycker det är härligt att man kan sjunga "Tack Gud för big bang, halleluja!" Jag är dessutom grymt imponerad av att de kunde alla dessa långa texter. När slutar man att lära sig texter utantill?

De flesta av barnen på förskolan var där tillsammans med sina familjer, så många barn i alla åldrar samsades med "de gamla vanliga" gudstjänstfirarna, ett par sorgehus och ett stort gäng konfirmander. Livat och härligt, en jättefin mässa med en bra och fiffig predikan, som jag tror nådde fram till både stora och små. Samtidigt kommer känslan att så här skulle vi inte orka ha de varje söndag vilket i och för sig inte heller kommer att hända och om det gör det så är det ett kärt problem som vi löser då. Men trots allt.

Varje söndag är barnen välkomna i vår mässa, de får höras, synas och vara delaktiga, och för de barn som vill erbjuder vi en samling i sakristian under en del av mässan. Men de fyra-fem gånger om året då vi särskilt bjuder in barnen i vår verksamhet, då är det inte så. Jo barnen är såklart välkomna, men alla ska vara med i kyrkan hela tiden. Jag tycker att det är så konstigt. För vi måste väl ha som målsättning att de här familjerna ska vilja fira gudstjänst ibland även när det inte är stort pådrag. Och då vore ju detta ett gyllene tillfälle att få uppleva hur en "vanlig" mässa fungerar. Det positiva är att vi numera följer vår vanliga ordning alla söndagar, vi har alltså inte en särskild agenda när förskolan, miniorer och barnkör är med. Men nackdelen är att många familjer då anser att det är ordningen det är fel på, att man inte kan gå till kyrkan med barnen för det blir för långt. Men det blir det ju inte om en del av barnen går ut en stund och får ett tilltal som passar dem och så kan vi vuxna få lyssna till en predikan som passar oss.

Ja jag vet inte hur man ska lösa det. I arbetslaget har vi nog olika tankar kring frågan, och jag är säkert naiv och förenklar det hela. Men jag kan verkligen längta efter att vi skulle vara fler familjer med barn som möttes i kyrkan på söndagarna, och jag undrar ibland om vi på bästa sätt tar hand om de familjer vi möter i olika sammanhang.

Well, detta får vi fortsätta arbeta med. Nu ska jag avsluta dagen i tacksamhet över:
min familj
mitt fantastiska arbete
mina vänner
mitt hem som blivit mycket trivsammare under veckan som gått

och för att vännen O var här och hämtade vår gamla frysbox i kväll. Hoppas den kommer till användning!
Tjohej