Det var länge sedan det kom något barnboktips här på bloggen så nu är det dags. Idag vill jag tipsa om Snurran, världens kaxigaste katt-tjej. Snurran har mycket bestämda åsikter om vad hon vill äta, ha på sig och ta med sig till dagis. Känns det igen? För oss föräldrar som har ständiga diskussioner om just sådana här saker kan det vara oerhört befriande att läsa de här böckerna. I vår familj hävdar de yngre individerna att det ska vara antingen ketchup eller lingonsylt på precis allting. Gränsen för mig går när de vill ha ketchup på gröten, men då finns det ju alltid kanel... Har man haft de här diskussionerna tillräckligt många gånger inser man att man får välja sina krig och att det kanske inte är katastrof om barnen går till dagis med en tröja och ett par byxor som inte går ihop. Inget tar på krafterna som strider på morgonen.
Det finns säkert föräldrar som på ett väldigt pedagogiskt sätt använder böckerna om Snurran för att få sina barn att förstå hur galet det är att bara äta ketchup. Men för min del är det handlar det mer om att bara få skratta åt eländet. Och dessutom slutar ju alltid böckerna med att Snurran får som hon vill. Precis som här hemma alltså...
Men det är inte bara berättelsen och bilderna som är roliga utan även själva språket. Snurran använder sig ofta av ord och uttryck som: Punkt slut. Typiskt. Absolut. Så det så. Även detta kan man ju känna igen. Så här kan det låta när Snurran berättar:
Varje kväll efter maten tittar hela familjen på teve. Jag måste sitta bäst i soffan för annars kan jag inte trycka bra på fjärrkontrollen. Och jag måste sträcka på mina långa ben. Faktiskt. För de växer hela tiden. Jag byter gärna kanal åt familjen om dom ber snällt. Annars byter jag inte. Och då får dom skylla sig själva.
Ur Snurran och fjärrkontrollen
Böckerna är skrivna av Eva Bergström med illustrationer av Annika Samuelsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar