... men när jag inte behöver den längre får ni gärna ta vad ni vill ha.
För ett par veckor sedan presenterades ett förslag, eller kanske snarare en idé, om hur problemet med bristen på organ skulle kunna lösas. För som det är idag dör ju människor helt i onödan, i väntan på en transplantation. Förslaget gick i stort sett ut på att den som donerade ett organ skulle få ett bidrag på 50 000 kr till sin begravning. (Summan varierar i olika artiklar, men detta är den siffra jag oftast stött på.)
Även om det handlar om att bidraget betalas ut efter donatorns död, så att ingen kan bli rik på att sälja sina organ, och även om det inte handlar om kontanter utan bidrag till begravningen, så känner jag bara att det här är så himla fel! Så fort vi börjar blanda in pengar i en diskussion om organdonation så är vi på väldigt farlig mark. Det finns så många risker som lurar, för vad är nästa steg? Får en levande donator rabattcheckar på ICA-maxi efter att ha donerat en njure? Vi måste värna om människans värde och värdighet och ha mångdubbla staket och murar som skyddar oss från att hamna helt fel.
Eftersom jag tycker att det har varit väldigt tyst efter det här förslaget, blev jag glad när jag läste en jättebra krönika om frågan i Göteborgsposten i förrgår. Skribenten lyfter fram många av problemen och avslutar med orden "handel med organ från levande donatorer – eller döda – bör aldrig bli en del av lösningen". Jag hoppas att hon får rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar