I bilen på väg till andra gudstjänsten idag lyssnade jag på radiosporten och höll på att köra i diket när jag hörde nyheten om kjoltvånget. Det är internationella badmintonförbundet som vill införa en regel om att alla damspelare ska ha kjol på sig i större turneringar för att locka mer publik. Hallå! Hur sexistisk får man bli? Är det inte meningen att publiken ska komma för att titta på spelet? Är inte dambadminton tillräckligt intressant, så att man behöver locka lite snuskgubbar som betalar för att kika under kjolen med sportintresse som täckmantel? Ska herrarna börja spela med inoljad bar överkropp och stringkallingar för att locka snusktanter?
Det är verkligen ofattbart att någon ens kan komma med ett sådant förslag och med den motiveringen år 2011. Men nu har man skjutit upp kjoltvånget, och har dessutom bestämt sig för att det ska vara ok för damerna att spela i shorts, om de har kjol utanpå. Ska man skratta eller gråta?
Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
fredag 22 april 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaMan ska nog gråta en skvätt men torka tårarna för att sedan raskt kavla upp ärmarna och börja jobba för att kvinnors tillbakagång inte ska bli värre.
Kram från Eva