Idag rapporterar Dalarnas tidningar om att prästen Ulla Karlsson, som tycker att det talas för mycket om synd i kyrkan, har träffat sin biskop Thomas Söderberg. Hon har ju blivit anmäld till domkapitlet för det hon har skrivit i två debattartiklar i Kyrkans tidning. Äntligen, tänkte jag, ska jag få läsa hur hon vill kommentera det hela. Och det enda hon verkar säga är: Jag ville bara skapa en debatt. Ja, det kan man ju lugnt säga att hon har lyckats med. Tyvärr har debatten fullständigt urartat så jag läser inte längre de kommentarer som fortfarande droppar in på Kyrkans tidnings debattsida.
Men ändå, är det inte en blek kommentar? I mina öron låter det som att hon säger att det hela är väl inte något att ta på så stort allvar, jag ville bara få igång en diskussion. Och i så fall är det verkligen allvarligt. Som jag har skrivit tidigare så kan jag, när jag är på mitt förstående humör, tänka att diskussionen om hur vi talar om synden är viktig, men den diskussionen hamnar ju helt i skymundan här, när man säger att det inte finns någon synd och inte behövs någon försoning.
Det hade hedrat Karlsson om hon försvarade sina uttalanden, eller om hon sa att det här blev visst inte så bra. Men att säga att man bara ville få igång ett samtal blir liksom varken eller.
Fortsättning följer. Det ska bli mycket intressant. Kanske köper domkapitlet argumentet om att starta en debatt. Det skulle inte förvåna mig. Det har ju hänt förr att man svalt argumentet "Jag sa inte att jag tycker så här, jag sa bara att så här kan man resonera"
På något sätt kan jag ändå önska att Ullas längtan blir verklig, att vi får en diskussion om de här orden och begreppen. Jag delar inte hennes åsikter, men jag tror att hon trots allt har en poäng även om den är väl dold.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar