Det är illa ställt med blogginspirationen nu, och det märkliga är att jag inte riktigt vet varför. Jag har nog drabbats av någon slags vårtrötthet som visserligen är helt ofarlig men något irriterande för jag får inte gjort så mycket som jag skulle vilja och som jag vet att jag egentligen kan. Men det är bara att lunka på i den takt som kroppen och sinnet för närvarande mäktar med.
Det finns i och för sig hur mycket som helst att skriva om. I synnerhet när det gäller ämnet skolavslutningar. Men det mesta har jag eller någon annan redan skrivit. I år är debatten om skolavslutningar i kyrkorna värre än någonsin. Märkliga riktlinjer kommer från överheten. Vissa psalmer är ok, vilket borde betyda att andra inte är det. Men hur vet jag vilka det är? Kan jag få en lista på vilka psalmer jag får sjunga med barnen när det är dags för adventssamlingar och julavslutningar. Då kan vi ju inte sjunga Den blomstertid nu kommer, som inte anses vara religiös trots att den talar om Gud. Det får inte förekomma religiösa inslag på avslutningen men kära nån i all sin dar! Hela kyrkorummet är väl ett religiöst inslag!? Eller? Och varför ska det finnas en präst med om man inte får säga något om Gud. Varför ska jag dyka upp som gubben (eller gumman) i lådan och hålla ett tal som vem som helst skulle kunna hålla? Jag kan göra det och det är trevligt att få vara med och känna den speciella skolavslutningsstämningen, men jag förstår inte poängen.
På en del håll vägrar skolorna att vara i kyrkan, med följd att föräldrar och elever blir tokiga. På andra håll vägrar skolorna vara i kyrkan om prästen talar om Gud, med följd att prästerna (och en hel del föräldrar) blir tokiga. Och på några håll vägrar kyrkan att ta emot skolorna om dessa uttrycker för starka åsikter om vad som får sägas, med följd att skolorna och/eller föräldrar och elever blir tokiga.
Och här i vår del av verkligheten har det inte så mycket handlat om innehållet i avslutningarna, som om lokalerna för dessa. Ett kapitel för sig, där jag inte orkar redogöra för alla turer, men så mycket kan jag säga att kommunen och skolorna sannerligen inte har skött det ansvarsfullt. Undrar förresten när den omtalade renoveringen av Sporthallen kommer igång.
Det som stör mig mest med alltihop, oavsett vilken skolavslutningsdiskussion vi väljer, är fenomenet att kyrkan liksom ska stå där och bocka och buga och alltid anpassa oss efter alla önskemål och krav. Om vi inte gör det så tänker folk ”minsann gå ur Svenska kyrkan”. Vi ska tydligen vara tacksamma över att någon överhuvudtaget vill komma till oss och frågar efter oss. Och det gäller så klart inte bara skolavslutningarna utan även en mängd andra situationer. Om du vill gå och klippa dig men frisören inte har några lediga tider den dag du vill komma, då blir du väl inte tokarg och fräser otrevligheter i telefon. Eller? Men om du vill boka ett dop för ditt barn och det inte finns några lediga tider den dag du har tänkt dig, då är det helt ok att skälla ut den som svarar i telefon. Eller om den präst du ville ha inte kan den aktuella dagen.
Ja som sagt detta skulle jag kunna ha bloggat om idag och nu har jag gjort det men inte så utförligt. Skulle också kunna skriva om den fantastiska konfirmationen med världens mest underbara konfirmander förra lördagen. Eller om musikfesten nu i lördags med våra härliga ungdomar. Då frös vi nästan ihjäl. Idag har det varit olidligt varmt. Först nu på kvällen har det varit skönt att sitta ute.
Kanske ska jag nöja mig med att skriva hur glad jag är över att få vara präst, trots allt. För det är när jag gör det som faktiskt är min huvudsakliga uppgift, när jag möter människor inför dop, vigslar och begravningar, när jag firar dessa gudstjänster och när jag firar mässa med min församling, när jag träffar konfirmander och ungdomar och gör allt det där som är prästens särskilda uppdrag – då tänker jag att detta ändå är det bästa som finns. Men när alla konflikter haglar, när jag blir utless på hela organisationen, när jag ser hur taffligt Svenska kyrkan hanterar arbetsplatsproblem och så vidare då känns det otänkbart att stanna kvar i 30 år till.
Men, imorgon ska jag gå till jobbet, jag ska förbereda helgens alla gudstjänster och jag ska göra det med glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar