Men hjälp mig då!

(Jag hade visst inte tjatat färdigt om skolavslutningarna.)

Redan för drygt en månad sedan bloggade jag om skolavslutningsdilemmat. Då hade alla präster i stiftet fått ett mail från domkapitlet, eller snarare från stiftsjuristen, om vad som gäller. Det låter ju bra. Men mailet innehöll bara vad som gäller enligt skolverket. Och, som jag skrev då, jag lyder ju inte under skolverket. Det är skolan som åker dit om jag ”bryter” mot dessa riktlinjer. Följden skulle då kunna bli att på grund av vad jag har sagt och gjort så vill man inte ha någon präst med på nästa skolavslutning. (I vår kommun/församling ser det olika ut – en del skolor vill ha både präst och kantor, en del vill ha kantor men inte präst eller tvärtom, och en del vill bara ha lokalen, vilket förstås innebär att de också önskar vaktmästare) Så frågan är vad jag ska göra? Prata om sommaren som är så trevlig, och absolut inte be och välsigna? Varför ska jag då vara där? Det är här min frustration kommer in. För under hela våren har det haglat tidningsartiklar om orter där skolavslutningarna vållar problem, konflikter och diskussioner. Men vad får vi i församlingarna för hjälp? Jag efterfrågar återigen stöd, vägledning och hjälp att veta hur jag ska förhålla mig? Skulle man inte kunna tänka sig att det ligger inom stiftets uppdrag? Visst är det församlingen och jag som präst som till slut avgör vad jag ska säga och göra, men det hade varit synnerligen trevligt och värdefullt att få något att gå på i sitt beslut. Så kära domkapitel, stiftsadjunkter och stiftskonsulenter och allt vad ni heter: Kan ni säga vad ni tycker? Kan jag få några argument för den ena elelr andra åsikten? Kan ni ge mig något råd? Och då menar jag något ni har tänkt ut själva, inte något ni klippt och klistrat från skolverkets hemsida.

Tack på förhand.