Nu är det gjort!

Skolavslutningarna är avklarade för i år. Tack och (sommar)-lov var jag bara inblandad i en, jag hade nog inte pallat mer. Hos oss är det inte prästen som hälsar välkommen till kyrkan eller så, utan det går till på det viset att skolan ringer och bokar kyrkan och säger om de vill ha präst eller kantor, både och eller inget alls. Sedan är det tyst. Så kommer man till kyrkan på den tid man har fått tilldelat och i bästa fall är det någon som kommer och hälsar på den förvirrade prästen. Så får man sitta och vänta tills någon säger att nu är det prästens tur att säga några ord. Och då gör man det.

Jag försökte skicka med några klokheter inför sommaren. Rent allmänna klokheter som vem som helst kunde ha sagt. Sedan sa jag bland annat att vi alltid kan prata med Gud och att han alltid lyssnar och aldrig tröttnar på oss. Jag sa också att Gud alltid finns med oss och älskar oss jättemycket vad som än händer. Och så läste jag välsignelsen. Undrar om skolan blir anmäld för det?

Rektorn å sin sida kontrade med att säga ungefär att det är ju så fint att vara här i Stora kyrkan så jag hoppas att det inte är sista gången. Touché!

Sålunda kan man säga att det slutade oavgjort 1-1 när vi hade pinkat in våra revir.
(obs, ironi!)

Men missförstå mig inte, det är inte så att det finns någon prestige för mig att absolut välsigna och tala om Gud. Om jag blev ombedd att hålla ett icke-religiöst tal så hade jag fått ta ställning till det. Faktum är ju att vi präster ofta håller bättre tal än rektorerna. Men nu var det beställt en präst och man var i kyrkan så varför skulle jag inte tala om Gud? Det är ju det vi präster gör.

Jag är inte heller emot skolavslutningar i kyrkan, om någon fått för sig det. Jag tycker bara att det är så tröttsamt med tjafset. Det är jättekul att man vill vara i kyrkan, och jättekul att man vill ha med en präst, och så länge inte den enskilda skolan ger förhållningsorder till oss så är det ju ganska oproblematiskt. Egentligen. Men vad händer sedan.

Ja det lär fortsätta att diskuteras, till jul och till nästa sommar. Och frågan om Stora kyrkans existens som enda tänkbara lokal för skolavslutningarna i Åtvid lär också ältas vidare. Men nu får det vara nog för den här gången. Trevlig sommar.