Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
onsdag 4 maj 2011
Man blir bara så ledsen
Under de senaste åren har jag sett så otroligt mycket hat, hat som riktats mot människor som står mig nära. Det är helt ofattbart hur mycket hat och hur många hot som uttalas mot människor i församlingens ledning. Vi försöker göra ett gott arbete, vi försöker pressa ut maximalt ur oss själva, ur de krympande ekonomiska tillgångarna. Men det innebär att vi också måste fatta en del svåra beslut. En del av dessa beslut borde ha tagits för länge länge sedan. En del av besluten hade inte behövt få så stora konsekvenser om man vågat hantera frågorna tidigare. Men nu är det som det är. Och nu finns det någon som tar ansvar för församlingens ekonomi och försöker styra upp det hela. Någon som försöker att aktivt handla istället för att bara blunda för problemen och på så sätt låta dem växa ännu mer. Och så möts man bara av hat och hot. Hur länge ska man orka?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar