Jag har bestämt hört någonstans, kan det ha varit i skolan, att vi lever i ett demokratiskt samhälle. Svenska kyrkan är också demokratiskt organiserad på så vis att medlemmar över 16 år kan delta kyrkovalet och utse de förtroendevalda som ska fatta beslut på olika nivåer i kyrkan. Döpta medlemmar som har fyllt 18 år kan också själva ställa upp i valet och bli valda till ett förtroendeuppdrag.
I ett demokratiskt system finns det vissa grundläggande principer som de flesta av oss är överens om. Till exempel har vi åsiktsfrihet. Vi får tycka vad vi vill, men vi får inte handla efter vilka åsikter som helst. Vi har yttrandefrihet och får säga vad vi tycker så länge vi inte kränker och diskriminerar andra. I det demokratiska systemet kan vi vara med och påverka, men vi får inte alltid vår vilja igenom, och då får vi antingen finna oss i de beslut som de valda representanterna har fattat eller kämpa vidare och med demokratiska medel försöka påverka och förändra.
Något som däremot inte hör hemma i demokratin är hot, och att försöka styra människor genom att skrämma dem. Det är därför jag blir så arg över att så fort det blir någon diskussion som rör kyrkan, så kommer hotet att ”om jag inte får som jag vill så går jag ur Svenska kyrkan” som ett brev på posten. Det gäller inte minst diskussionen om Stora kyrkan här i Åtvidaberg, men vi hör samma ”argument” i en mängd frågor runt om i landet.
När det gäller skolavslutningen i Stora kyrkan har argumentet – hotet – uttalats av alla möjliga kategorier av människor, av gymnasielever, av ”mannen på gatan” och av människor ända upp i kommunledningens högsta topp. Det är patetiskt.
Därför är jag glad över att vårt kyrkoråd inte lät sig skrämmas av dessa hot när de i torsdags fattade sitt beslut, utan gjorde det på andra grunder, för vi kan inte ha en kyrka där man hotar sig till att få sin vilja igenom. Det är inte så ett demokratiskt system fungerar.
”Nej, tyvärr, ni kan inte ha begravning i kyrkan den dagen, för då ska biodlarföreningen ha en föreläsning där, och de har sagt att de går ur Svenska kyrkan om de inte får vara där”
”Nej, den lördagen kan vi inte boka några vigslar för PRO ska ha sommarfest och de går ur Svenska kyrkan allihop om de inte får vara i kyrkan.”
”Nej tyvärr kan det inte komma någon präst till äldreboendet nästa vecka för de är funktionärer på fotbollsmatchen och hela fotbollsföreningen skulle gå ur Svenska kyrkan om inte prästerna ställde upp.”
Visst raljerar jag, och visst förstår jag den besvikelse som många känt över att inte kunna vara i kyrkan. Men man kan också fundera på vad dessa människor skulle ta sig till nästa gång. Om de nu gick ur kyrkan i sommar, vad skulle de då dra till med när kyrkan är stängd vid julavslutningen. Skulle de kalla in den ryska maffian?
Nåväl, det får vi inte veta för kyrkorådet har upplåtit kyrkan i befintligt skick. Jag kommer troligtvis att skriva mer om detta framöver. Nu får vi hoppas att det blir frid och för eleverna även fröjd i lagom mängd. Och vi får hoppas att det blir rejält varmt de första veckorna i juni för annars blir det kyligt i kyrkan för de lättklädda studentskorna. Men man kan också önska att de som varit så upprörda också riktar kritik mot tjänstemän på kommunen och rektorer som i ett halvår vetat att kyrkan är stängd, men ändå inte har löst situationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar