I höstas var frågan om alkoholfritt nattvardsvin uppe i kyrkomötet. Det debatterades livligt både där och på en del bloggar. Jag skrev inget då för jag tyckte inte att jag hade något att tillföra. Det har jag nog inte nu heller men jag bara måste skriva ändå, utifrån en del händelser den senaste veckan.
Under veckan kom nämligen frågan om vi inte borde övergå till alkoholfritt nattvardsvin upp i arbetslaget. Det nämndes flera skäl till detta, några av dem kan jag inte skriva här, andra skäl är hänsyn till de som har alkoholproblem och hänsyn till barnen. Mitt enda bidrag i diskussionen var att om vi överhuvudtaget ska ändra på något så måste vi ta diskussionen fullt ut, vi måste kunna motivera varför vi väljer alkoholfritt vin och inte druvjuice, eftersom vissa nyktra alkoholister menar att det inte ”räcker” att byta till alkoholfritt vin, det är för likt riktigt vin. Hur eller hur så fattade vi inget beslut i frågan, men vi bestämde oss för att ändå undersöka vad det finns för sorters alkoholfria viner som skulle kunna vara aktuella. Jag erbjöd mig att göra en liten förfrågan på Facebook. Så jag skrev i statusraden och frågade om de som använder alkoholfritt nattvardsvin har något råd att ge. Jag hade inte kunnat förutse reaktionerna. För jag fick mängder av kommentarer men inte ett enda förslag på alkoholfritt vin. Istället kom en massa påpekanden om att många alkoholister inte kan dricka detta vin. Ja hallå, nu var det ju inte det jag frågade om. Jag kan alla dessa argument och jag hade inte sagt att det i första hand var med hänsyn till alkoholister som vi eventuellt skulle byta vin. Jag kan bli så himla trött ibland när en del församlingsanställda på ett småskolelärarinneaktigt sätt kommer med pekpinnar och ska undervisa oss andra.
Nu hör det till saken att jag personligen anser att vi ska ha ”riktigt” vin i nattvarden. Så, nu var det sagt. En riktig nattvardstaliban, det är vad jag är. Jag kan tänka mig alkoholfritt, men sen går gränsen för mig. Ska vi ha blaskig druvjuice så tycker jag det kan kvitta. Det är inte så att jag inte tror att Gud kan göra oblater och juice till Kristi kropp och blod, han kan göra kanelbullar till Kristi kropp om det skulle krävas. (Åh nej, nu tillhör jag verkligen de förtappades skara, jag skrev han om Gud också!) Men nu handlar det inte om vad Gud kan, utan om hur vi firar nattvard och det tycker jag att vi ska göra med bröd och vin.
Att barnen skulle ta skada av ett par droppar vin då och då tycker jag är rent befängt. När det gäller de som har olika grader av alkoholproblem finns det väldigt olika uppfattningar i frågan. Också bland dessa människor själva. Av de som inte klarar av att ta ens det alkoholfria vinet, finns det många som utan någon sorg väljer att lägga handen på axeln, eller hålla oblaten mot kalken. Det kan till och med bli en symbol för att man faktiskt hanterar sin situation. Det finns många olika sätt att förhålla sig till sitt missbruk.
Men nu skriver jag inte det här för att argumentera i frågan, utan mer för att avreagera mig på det faktum att man anses vara oresonlig, konservativ och omänsklig om man hävdar att nattvarden ska innehålla vin. Jag har min åsikt kvar i frågan, den kommer jag att hävda i församlingens fortsatta diskussion och sen får vi se vad beslutet blir. Kanske vill de flesta byta till druvjuice. Då kommer jag att vara lojal mot det beslutet. Men jag kommer ha kvar min åsikt. Och det är för övrigt nu fastslaget att eftersom vi i Sverige har åsiktsfrihet så finns det inga hinder för en präst att verka som präst i Svenska kyrkan ens om man har en åsikt som går emot Svenska kyrkans ordning, inte ens om man dessutom överför denna åsikt i handling. Och nattvardsvinets alkoholhalt är tack och lov inte reglerad i kyrkoordningen så jag har rätt att tycka vad jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar