Om synden del 1 Världens bortvändhet

Synden är på tapeten igen. Ja, alltså, den är väl alltid lika aktuell, men det är syndens och syndabekännelsens utrymme i våra gudstjänster som blir föremål för diskussioner lite nu och då. Som nu till exempel. Arbetet med en ny kyrkohandbok pågår och en av de "hetare" frågorna är om syndabekännelsen/bönen om förlåtelse ska vara obligatorisk eller inte. Nu debatteras detta i kyrkans tidning och på bloggar. Jag vill inte ge mig in i en direkt diskussion med någon av debattörerna men jag tänkte fundera lite kring det hela här på bloggen.

I arbetet med den nuvarande kyrkohandboken konstaterade läronämnden att man inte måste ha med syndabekännelsen för att fira nattvard, och kyrkomötet antog också handboken med sådana mässordningar (t ex vid konfirmation, vigsel och begravning). Och eftersom nattvarden är den samma i alla mässor betyder ju detta att det inte finns något som hindrar att vi firar mässa utan att ha ett beredelsemoment innan. Vi måste inte ha med beredelsen i mässordningen, men vi får ha det och det tycker jag att vi ska ha.

I en av handbokens syndabekännelser läser vi orden ”genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår och har del i världens bortvändhet från dig”. Det är detta det handlar om enligt mig. Världen är borvänd från Gud, och jag har del i denna bortvändhet genom min missunnsamhet, oförsonlighet, mitt förakt eller vad det nu kan vara. En gång var relationen mellan Gud och skapelsen hel. Gud såg att allt var gott. Denna relation skadades men försonades igen genom Jesus, och vi fick förlåtelse. (Lite kortfattat) Men fortfarande lever vi ändå i den fallna skapelsen. Vi lever i en tillvaro där synden har stort utrymme och vi är själva en del av det. Människan behöver inte höra att hon är en syndare, för det vet hon redan men vi behöver få bekänna ”vår del i världens bortvändhet” från Gud, och vi behöver få höra att vi är förlåtna. För jag tror att något händer med oss då. Om jag ber om förlåtelse påverkas jag förhoppningsvis så att jag långsamt förändrar mitt sätt att leva, och så att allt mer av Guds rike kan bli synligt i världen. Förlåtelsen bidrar då till världens omvändelse till Gud.

Därför tänker jag att vi ska bevara beredelsemomentet i mässan, att det ska innehålla en bön om förlåtelse, men att vi också ska fundera över hur vi formulerar denna bön. Mer om detta i nästa blogginlägg.