Var hälsad, sköna morgonstund

Även om jag tycker att julnattsmässan är oerhört vacker, så passar det mig bättre att tjänstgöra på julottan. Jag är mer av en morgonmänniska än en nattmänniska och eftersom några av mina kollegor hellre väljer julnattsmässan så brukar schemat lösa sig ganska bra.

Det är något alldeles speciellt att tassa upp tidigt på morgonen när alla sover, och åka iväg till en upplyst kyrka. De enda man brukar möta är kollegor på väg till andra kyrkor. Däremot är detta den enda dag på året då jag kan vara riktigt orolig för hur vädret är. Alla andra dagar har man ju marginaler, det går att skynda sig iväg för att ha gott om tid på sig om det är besvärligt på vägarna. Men på julmorgonen har jag inte lust att gå upp en timme tidigare just in case, det är ju redan ganska tidigt. I år hade det dessutom varit en del varningar om stökigt väder, men igår kollade jag alla rapporter jag kom över och konstaterade att det inte verkade bli så mycket av det just här. Så jag ställde dubbla väckarklockor och gick och lade mig. Sedan bar det iväg i morse, ingen snö hade det kommit men likväl kom jag ifatt en traktor som plogade vägen!

I år blev det två helt olika julottor, en med kyrkokör och en med flöjtsolist. Jag älskar verkligen julottan, och julottans introitus är helt underbart. Dock drabbas jag varje år av julförkylning med olika grad av röstbortfall, så tyvärr kan jag inte sjunga det själv. Då är man glad för en duktig kyrkokör.

Och så "Var hälsad..." Den får mig alltid att tänka på Tyko Jonsson i Karl-Bertil Jonssons jul. Tyko somnade ju i vredesmod den kvällen och vaknar sedan till julottan på tv. Jag vet inte om jag är ensam om den associationen till denna underbara psalm, obligatorisk för julottan. Jag bjuder på de två sista verserna (som tyvärr rationaliseras bort ibland).

Han tårar fälla skall som vi,
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin anda,
förkunna oss son Faders råd
och sötman av en evig nåd
i sorgekalken blanda,
strida, lida
dödens smärta, att vårt hjärta
frid må vinna
och en öppnad himmel finna.

Han kommer, till vår frälsning sänd,
och nådens sol, av honom tänd,
skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
att vi må honom höra till
och honom efterfölja,
nöjda, höjda
över tiden, och i friden
av hans rike
en gång varda honom like.
(Sv Ps 119:3-4)

Så mycket vackrare kan det inte bli.