Vår organist upplyste mig om hur många sånger på julkonserten som rymde frasen ”signad juletid”. Jag har glömt hur många det var. Så jag ska istället skriva om något annat.
Så här års brukar det uppstå ett antal mer eller mindre (o)begåvade diskussioner om julens ursprung. Å ena sidan har vi de som när de ser tomtar, snörper på munnen och talar om att vi faktiskt firar jul till minne av Jesu födelse. Å andra sidan har vi de som med näsan i vädret förkunnar att julen faktiskt är en gammal hednisk tradition. Dessa har vi alla mött, och diskussionen brukar om inte annat uppstå när det är dags för skolavslutningar. Ska de hållas i kyrkan eller inte? Och om de är i kyrkan, får prästen i så fall vara med? Och vad får denna stackars gisslantagne präst säga och göra? Debatten och argumenten blir mer desperata för varje år. Själv välsignade jag glatt, helt tvärtemot skolverkets riktlinjer, barn och vuxna på skolavslutningen, och känner att jag kan motivera det ganska väl om någon skulle komma med kritik. Samtidigt kommer jag inte som förälder kämpa för att skolavslutningar till varje pris ska hållas i kyrkan. Det är inget jag själv är uppvuxen med. Det blir väl jullov och sommarlov ändå. Men nu var det inte den debatten jag skulle skriva om.
Jag fick ett långt handskrivet brev från en kvinna i Jehovas vittnen strax innan jul. Hon skickade med några skrifter också, för att jag skulle kunna läsa sanningen om julen. Hon ringde mig häromåret och var så upprörd över att vi präster ljuger för människorna. Det här var väl steg två i hennes kamp. Sanningen om julen är bland annat att Jesus inte alls föddes den 25 december. Som om någon på allvar trodde det. Och som om det spelar någon som helst roll. Jag får också veta vad Gud tycker om julklappar och att Betlehemsstjärnan var Satans verk och ändå har vi mage att sätta den längst upp i granen och i våra fönster!
Vidare skrev kvinnan om hur förfärligt det är med människogjorda traditioner, och att dessa absolut inte får blandas upp med Guds ord. Och så var vi där igen. Vad är julen för en högtid egentligen. Kan man ha både tomte och Jesusbarn?
Jag förstår inte varför det ska vara så komplicerat. Det är väl bara att inse att vi, var och när vi än lever, påverkas från olika håll, en kultur formas av olika influenser. Vi har en religiös tradition, som också den utvecklas och förändras, och vi har en ”folklig” tradition, som i sin tur har inslag från många olika traditioner. Alltså firar vi jul, helt enkelt. Vid den här tiden på året påminner vi oss om att Gud blev människa i Jesus – någon gång under året ska det ju firas. Ett par dagar innan jul infaller vintersolståndet, något som mer uppmärksammades i våra tidigare traditioner, då man på ett annat sätt firade att ”nu vänder det, nu går vi mot ljusare tider”. Vi har granar, änglar, tomtar, julkrubbor, stjärnor, halmbockar och julklappar i en enda härlig röra. Jag ser inga som helst problem med det.
För övrigt blev jag häromdagen påmind om den gamla traditionen att hänga folk i träd för att påskynda solens återkomst. Det är något oklart om de offrade sig frivilligt eller om man offrade folk som straff. Men hur eller hur så tyckte jag att det absolut var en symbolik som kan överföras till att hänga tomtar i granen. Så nästa år tänker jag börja med denna tradition. Varje gång jag stöter på en riktig korkboll, då ska jag gå hem och tillverka en tomte i valfritt biologiskt nedbrytbart material. Sedan, när julen kommer så hänger jag alla idioter/tomtar i granen och sen åker de ut i snön på tjugondedag Knut, och så är man av med dem. Det hela blir ju då mycket terapeutiskt. Börja göra tomtar ni också!
God fortsättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar