Ultraljudschock

Igår skrev jag ju lite om det här med varför vi egentligen firar jul, eller snarare om hur trött jag kan bli på alla som ska tala om hur det verkligen är. Och så sprang jag på den här bilden:



Lite kul, tyckte jag. Men är det någonstans en gloria syns så är det nog på ultraljudet. Bilden kan man hitta här.

Bilden väckte också minnet av hur oerhört nervös jag var inför det första ultraljudet under min andra graviditet. När barnmorskan talade om att allt såg bra ut, armar och ben satt där de skulle, så var jag helt ointresserad. Min enda fråga var: Det är väl bara ett barn??? Jag var verkligen hysteriskt livrädd att det skulle vara tvillingar.

Men det var bara ett barn, min underbara lillkille, som snart blir tre år. Och någon gloria det har han definitivt inte. Men inte ens den knubbigaste lilla predikstolskerub skulle kunna vara sötare.