Om jag får säga vad jag tycker, och det får jag ju eftersom det här är min blogg, bara min, så tycker jag att det finns på tok för många bloggar där folk visar upp sina fantastiska hem. Det är nästan uteslutande kvinnor som står bakom dessa bloggar, som är översållade av bilder på deras tjusiga inredningar, små blomsterarrangemang, den fina middagsdukningen "där jag gjort egna servettringar och ljuslyktor" och så vidare. Ofta är allting vitt, vitt, vitt och om så inte är fallet så är allting väldigt färgkoordinerat. Det vimlar av hänvisningar till inredningsbutiker där de köpt olika prylar.
Jag får fullständig panik när jag råkar hamna på en sån blogg. Dels för att jag blir alldeles matt av hur man bara orkar hålla på så där i sitt hem. Hur får de tid och pengar till allt? Dels för att det ofta ser så otrivsamt ut. Jag skulle bli alldeles bortkommen om jag hamnade i ett sånt hem.
En av de faktorer som gjort att jag ville börja blogga själv var att det växte fram en idé om en anti-blogg. Jag vill ju gärna vara lite tvärtemot. Så här tänker jag lite då och då bjuda på helt andra bilder av hur det kan se ut i ett hem. I min fulblogg ska jag visa alla hemska möbler, stökiga hörn av trädgården, sjuttiotalstapeter och andra vedervärdigheter som jag dagligen konfronteras med. Kanske kan det bli befriande för någon att se att man inte är ensam om eländet, kanske också att det finns de som har det värre. Men i bästa fall ger det mig motivation att också ta tag i saker och ting och göra något åt de värsta fulheterna. Så håll ut, snart börjar fulbloggen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar