Ute är mörkt och kallt, i alla husen lyser nu överallt de tända ljusen... Än dröjer det ett tag till Lucia kommer, men mörkt och kallt är det i alla fall. Och ofantligt mycket snö alla redan. Man undrar ju lite lätt hur den här vintern ska bli när man börjar tröttna på snön redan i november.
En fridfull första adventshelg hade jag. Ibland kan jag sakna de storslagna maffiga härliga gudstjänsterna på kyrkoårets festdagar, men i år var det så skönt med en stilla eftermiddagsgudstjänst. I kyrkan brann mängder av levande ljus och pga snön var vi en ovanligt liten skara som samlades och sjöng de traditionsenliga psalmerna. Och för mig kändes det så rätt i år med det enkla, stilla. Efteråt blev det ett trevligt kyrkkaffe med goda samtal.
Igår var det en heldag i Linköping med stiftets präster och övriga intresserade. Igår skulle Gustaf Wingren fyllt hundra år, och i hans anda samtalade vi om ämnet predikan. Roligt, intressant, spännande. Många av oss som tagit vår examen i Linköping har stött, nött och blött Wingrens teologi, så det var kul att damma av gamla kunskaper, och väcka törsten efter nya.
I morgon väntar något av en ödesdag för familjen. På förmiddagen ska sonen S göra en glukosbelastning, för att se hur hans lilla kropp egentligen klarar av att reglera blodsockernivån. Min lilla tappra hjälte. Jag hoppas att han klarar av provtagningen bra, och jag hoppas ännu mer att resultatet blir bra, och att han fintar undan diabetesen ytterligare en tid. Ända sedan han var bara några månader har vi vetat att han har de genetiska förutsättningarna att få diabetes och sedan dess har vi varit på provtagning en eller ett par gånger om året. Och för varje gång får vi veta att risken att sjukdomen ska bryta ut bara ökar. Och det ironiska är att mitt framför näsan på oss finns ett "vaccin" som kan förhindra eller åtminstone fördröja sjukdomen. Men det är inte godkänt ännu. Varje år får vi höra att det nog ska bli godkänt "nästa år". Vi väntar och väntar, men hur mycket tid har vi?
Advent är mörker och kyla. På jorden är mörkt och kallt. Man drömmer om fred och om vänskap, men bråkar och slåss överallt. Ja, fy vad mycket bråk det har varit på sista tiden. Inget jag varit inblandad i själv, men som jag påverkats av då det drabbat människor som står mig nära. Ibland undrar man verkligen vad det är för fel på folk? Maktmissbruk, svek och falska rykten. Jag blir så arg! Och inget kan jag göra, nej här ska man bara "le och vinka", vara snäll och tyst och inte göra saker värre. Men som Jesus säger: Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria. Jag tror och hoppas att rätten och sanningen ska segra, både i stort och smått. Utan det hoppet skulle jag inte orka.
När vintermörkret kring oss står, då gryr på nytt vårt kyrkoår med nåd och tröst från världens ljus, från konungen av Davids hus.
Idag densammen som i går, han bryter bojor, helar sår. Mot själens armod, folkens nöd han bjuder världen livets bröd.
Han kallar oss till helig strid mot mörkrets makt, för ljus och frid. Säll den hans maning följa vill, ty honom hör Guds rike till.
Nåd och tröst från världens ljus - det är något att leva av. God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar