Boktips för drakmammor

Jag gillar Pija Lindenbaums böcker. De är underfundiga, skrivna ur barnets perspektiv men med goda budskap till vuxna. Och bilderna är så otroligt fina. Enkla och ändå med en mängd detaljer. Som t ex dammråttorna under sängen i När Åkes mamma glömde bort.

Åkes mamma heter Berit och på mornarna är hon alldeles vild. - VAR FÖRSIKTIG MED MJÖLKEN, skriker hon, och SKYNDA DEJ MED MACKAN! (...) Mamma tror att Åke har något fel på öronen. - Vi måste gå till doktorn, eller nåt! hojtar hon. Nä men, var la jag nycklarna nu då! Jag tror jag blir tokig. Nu hinner vi aldrig! Och så får dom springa till dagis.

Känns det igen? Det är en ganska träffande beskrivning av hur det kan vara hemma hos oss på morgonen.

Men en morgon är det konstigt. Mamma har blivit någon slags drake. Hon tål inte ljudet av mobiltelefonen och hon har glömt hur man gör frukost. Så det får Åke göra:

- Vassego! säjer han. Det blir mackor med O'boy på och O'boy. Och flingor med O'boy! Jaha, säjer mamma, brukar vi ha det? - Jopp, svarar Åke. Varje dag.

Och sedan ger de sig ut på promenad mot sjukhuset, för Åke tycker att mamma behöver medicin. Det blir ett äventyr då mamma är nära att bli tillfångatagen på djurparken, och sprutar eld på hundar och tanter och gubbar. Till slut kommer de fram till sjukhuset.

Där går dom rätt in till en doktorstant. - Hon behöver lite sprutor, säjer Åke. Hon har glömt bort hur man jobbar och lagar mat. - Jag förstår, hummar doktorn. - Och så äter hon flugor och sånt, fortsätter Åke. - Tyvärr, vi har inga såna sprutor, tack och ajö det blir trehundra spänn, säger doktorn. - Då dunkar mamma svansen ilsket i golvet så att doktorstanten studsar i stolen. - Äh, förresten, det är helt gratis, piper hon.

Så småningom ordnar det sig och mamma blir sig själv igen. Men jag älskar den här boken, för vilken mamma har inte känt sig som en drake ibland? Och vem har inte velat dunka ilsket med svansen, när man träffar en doktorstant som inte lyssnar?

Och jag kan verkligen känna igen mig i Åkes mamma när hon har glömt hur man gör frukost, hur ilsken man kan bli när telefonen bara piper. Så var det också för mig när jag fick min utmattningsdiagnos. Och då var det precis som i boken, barnen som gjorde att vardagen överhuvudtaget fungerade. Inte så att de fick ta fram frukosten, men utan dem hade det inte blivit någon frukost eller någonting.

Mammor behöver en drakdag då och då, när vi får vila från alla måsten, spruta lite eld och jaga ilskna hundar. Allt gör vi för våra barn.