Är det normalt att gå omkring i köket och nynna gudliga sånger på polska medan man fixar middagen? Ja, om man nyss har varit i Taizé. Efter att under några dagars tid sjungit alla dessa ljuvliga sånger på språk man inte visste fanns, och med ett uttal som med största säkerhet är helt uppåt väggarna, så kan det komma de mest oväntade strofer ur min mun.
Men även andra toner, strofer och sånger dröjer sig kvar. "Jag är så rädd för att gå ut ur tältet" var en återkommande fras under dagarna, i synnerhet den dag då regnet vräkte ner och vi var tvungna att gå ut ur tältet för att ställa oss i matkön. "Kolmårdstroll" sjöng vi också ganska ofta. Och naturligtvis "Sjung om Åtvid". Men en sång tror jag att de flesta av oss förknippar med hemresan, samt vår hämndaktion mot litaniorna tidigt på söndagmorgonen. Så varsågod, alla mina busskamrater, den här är till er (med en särskild hälsning till Loulou, den franska lilla.... muppen):
haha jag blir glad från topp till tå!
SvaraRadera