Fyra dagar in på höstterminen och redan har tristessen och tröttheten slagit till med kraft. Så det blev makaroner till middag. Gammaldags idealmakaroner, närmare bestämt. Det är ju ändå liiiiite fiiiiinare än snabbmakaroner som är tecknet på det totala förfallet. Men jag kom av mig i matlagningen för jag hakade upp mig på namnet. Gammaldags idealmakaroner. Vaddå gammaldags? Hur länge har vi ätit makaroner i Sverige?
Nu har jag googlat runt lite och insett att pasta just i form av makaroner faktiskt har funnits i Sverige i åtminstone trehundra år. Men jag har svårt att tro att de såg ut som dem jag har i skafferiet. Och enligt wikipedia var svenskarna knappast storkonsumenter av makaroner. "På 1950-talet åt svenskarna cirka 0,8 kg pasta per person och år men 2004 låg konsumtionen på 8,2 kg per person och år" läser jag där.
Så jag undrar hur gammaldags mina makaroner verkligen är. Jag tycker att det är ett ganska fånigt namn. Vad är det som är gammaldags i jämförelse med "vanliga" idealmakaroner? Ja sånt där kan jag börja grubbla över under matlagningen, och det är väl tur för annar skulle jag vara så uttråkad att jag somnade. Men visst är det irriterande att det ska låta så mycket bättre om något är "gammaldags" eller "Mor Stinas...". Min mor heter Stina. Och det ska jag säga att Mor Stinas köttbullar är liksom ingen delikatess. (Men hennes pannbiffar är jättegoda)
Nåväl, nu är det som det är så jag tänkte komma med lite förslag på tilltalande namn som färdigmatstillverkarna kan använda. Vad sägs om Mor Annas kebab, Herrgårdssushi, Torparbulgur och Karl XII:s enchilada. Smaklig måltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar