Det har onekligen hänt en hel del i mitt liv de senaste åren. Jag vill inte påstå att jag är en annan person idag, för jag är jag och allt jag har varit med om har gjort mig till den jag nu är, men jag vill nog säga att jag lever ett helt annat liv idag än vad jag gjorde för ett par år sedan. Jag är mycket mer "hemma" i mitt eget liv. Och jag hade inte varit den jag är idag och levt det liv jag lever nu om det inte vore för den resa jag gjorde i och med att jag var sjukskriven förra året, och om det inte vore för de som på ett särskilt sätt gjort mig sällskap och hjälpt mig att hitta vägen på denna resa. Idag tog jag farväl av en av dessa personer som nu ska flytta till en annan stad. Jag hade trott att det skulle bli väldigt jobbigt, men istället kändes det helt rätt. Nu kan jag läsa kartan själv och hitta fram. Men J, om du läser detta så är jag dig evigt tacksam.
Satt i bilen idag och lyssnade på en av mina favoritlåtar just nu, nämligen So what med Pink.
Det finns några rader i texten som jag bara älskar:
I've got a brand new attitude,
And I'm gonna wear it tonight
So what I'm still a rock star
I got my rock moves
And I don't need you
And guess what
I'm havin more fun
And now that were done
I'm gonna show you tonight
Men till skillnad från låtens "jag" så vänder jag mig inte till någon förlupen make, utan till det liv jag hade förut. Någonstans därinne fanns fortfarande en rockstjärna kvar och nu har hon kommit fram igen med en helt ny attityd.
Jag har lärt känna många sidor av mig själv, och det mesta har varit ganska trevliga upptäckter och lärdomar. Men ibland blir jag ändå förvånad över mig själv och då inte alltid i positiv bemärkelse. Aldrig trodde jag väl att jag skulle bli en sån som går ut på kvällarna och plockar sniglar! Men det gör jag nu. Det är inte så mycker rock över det precis. Snarare så mycket Svensson man kan bli. Men jag fick totalspatt häromdagen när det bara kryllade av dem och den kvällen plockade jag trehundra på en halvtimme. Och nu har det blivit en liten rutin att gå runt med en spade och samla in dem. Vidriga varelser. Så detta är alltså vad jag har blivit. En snigeljägare som rockar fett och som trivs med sig själv. Värre kan det faktiskt vara.
Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
tisdag 2 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
:D
SvaraRadera(och ja, sniglarna är äckelpäckel!)