För första gången i mitt och makens gemensamma liv (dvs ca 15 år) tillbringar vi en del av den gemensamma semestern i vårt eget hem. Annars brukar hela semestern spenderas hemma hos mina föräldrar och i närheten av min släkt. Gratis boende på västkusten är ju inte fel. Men i år är vi alltså "hemma" och det är så himla skönt. Jag kommer lite längre fram blogga mer om detta, om vad som är den plats jag kallar hemma, men ni får ge er till tåls, jag är inte riktigt redo att komma ut än. Just nu njuter jag bara av att få ha flera efterföljande lediga dagar i mitt eget hus, tillsammans med min familj. Dagarna ägnas åt småsysslor, sånt jag skjutit upp under året för att jag inte orkat, eller velat göra dem. Men nu på semestern hinner jag beta av den lilla listan (jag har ju tidigare skrivit om konsten att inte göra för långa listor) och ändå kan dagarna vara ganska slappa, jag hinner läsa, spela spel med barnen, gå och bada eller vad som nu faller in. Jag stortrivs och mår jättebra!
Idag hade jag kommit till punkten "Sätt in papper i pärmar". Jag har en pärm för betalda räkningar, en pärm för övriga papper (lönebesked, deklaration, avtal m.m.) en pärm för bankpapper och varsin pärm med papper som rör barnen. Det borde ju inte vara så svårt att fylla på dem kan man tycka, men ack vad lätt det är att bara låta allting ligga. Sist jag gjorde det var i mars förra året, några veckor efter att jag blev sjuksrkiven. Jag vet att jag var ohyggligt stolt den dagen över att jag klarade av en sådan uppgift. Det var en större prestation då än idag. Men, nu tog jag i alla fall tjuren vid hornen och började sortera upp allting. Och när jag lagt alla räkningar i kronologisk ordning skulle jag sätta in dem i pärmen. Men, vad hände då? Jo min räkningspärm var full. Så medan jag fortfarande var på hugget tog jag den och dess föregångare med ännu äldre räkningar, och rensade ur ordentligt. För allvarligt talat behöver jag faktiskt inte ha kvar telefonräkningar från 1999, och gamla försäkringsbrev för två bilar som jag inte längre äger. Det blev en riktigt skön utrensning.
Men medan jag stod där och plockade i alla gamla papper insåg jag att detta också är ett sätt att se tillbaka på sitt liv. För här fanns räkningen från vår bröllopsfest, (den sparade jag faktiskt) alla fakturor på tågbiljetter sedan jag veckopendlade till Uppsala, fakturor på en stor del av all kurslitteratur jag köpt på nätet, sjukhusräkningar sedan barnen föddes och mycket mera. Lite smånostalgisk hann jag faktiskt bli, innan jag var klar och hade tömt pärmarna. Men nu är det ordning och reda och som vanligt har jag lovat mig själv att inte vänta lika länge till nästa gång. Och som vanligt kommer jag inte att hålla det. Men huvudsaken är att jag idag har kunnat stryka en sak på listan och det får mig att må bra.
För övrigt har familjen nu blivit så Svensson man bara kan bli, då det numera står en gigantisk studsmatta i vår trädgård. När hände detta, när blev jag så... så vanlig liksom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar