Ibland spelar de bingo på yngste sonens fritids. Det är en bra aktivitet. Barnen tränar på siffror samtidigt som det är en övning i koncentration och finmotorik. Tidigare i höst kom han hem glad i hågen efter bingospelandet och berättade att han hade en klubba i väskan. En godisklubba alltså. Den hade han vunnit när de spelade bingo. Eller, vunnit och vunnit, alla hade ju fått en klubba. Det ska ju vara rättvist.
Hallå!? Sen när är det ok att dela ut godis på fritids? Vad har socker med pedagogik att göra? Ja ganska mycket om man ska tro på vad som förmedlas från barnens skola och fritids. Två veckor in på terminen hade samme son fått glass två gånger. På lektionstid. Hepp. Skolstarten måste nämligen "firas" med glass nuförtiden. Det räcker inte med att barnen är glada att träffas igen efter sommarlovet eller att de är pirriga och förväntansfulla inför ett nytt läsår. Nej det behövs lite socker också. För det finns väl inget annat sätt som ett helt hus fullt av pedagoger kan komma på att göra dagen lite festlig?
Idag var det bingo igen. Problemet (ur sonens perspektiv) var att jag hämtade honom tidigare. Han fick därmed gå hem innan de spelat klart. Följden är att jag hela eftermiddagen och kvällen haft en unge som varit tjurig över att han inte fått någon klubba och krävt att han ska få något annat smaskigt som kompensation. Jamen tack för det. Som om vi inte har nog med tjat och gnäll och konflikter ändå. I synnerhet kring mat och godis och fika. Det hjälper inte att jag säger att det kanske inte alls var någon klubba som pris idag bara för att det var så förra gången. I hans värld är bingo lika med godis.
Och jag undrar igen, vad har socker med pedagogik att göra?
Vill du läsa mer i ämnet rekommenderar jag Ann Fernholms bok Det sötaste vi har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar