torsdag 24 juli 2014

Jord ska du åter bli. Snarast. En begravningsrelaterad spaning.

Det har gått två år sedan den nya begravningslagen trädde i kraft,  den som säger att jordfästning eller kremering ska ske inom 30 dagar efter dödsfallet. Tidigare skulle det ske inom två månader. Anledningen till lagändringen var att komma till rätta med de långa väntetiderna på begravning som fanns framför allt i storstäderna. På de flesta håll i landet skedde redan tidigare merparten av begravningarna inom en månad.  Jag skrev om detta i december 2011.

Hur har det gått med den nya lagen? Jag har flera gånger mailat till Kyrkans tidning och bett dem göra ett uppföljande reportage utifrån ett antal frågeställningar jag hade.  Först svarade de inte alls - vilket är ett märkligt sätt att bemöta läsare/prenumeranter. Efter ytterligare mail fick jag till svar att ett sådant reportage inte var något de prioriterade eller hade tid med. När man ser vad de istället skriver om kan jag undra lite över hur deras prioriteringar ser ut. Men då finns i alla fall begravningsbranschens eminenta tidning Memento, som är mycket läsvärd, och som alla som på något sätt arbetar med begravningar (präster, musiker, vaktmästare, kanslipersonal, florister m fl) borde vara beordrade att läsa. I senaste numret skriver de att den genomsnittliga tiden från dödsfall till begravning har minskat med två dagar. Mycket väsen för lite ull, kan tyckas. Men det är ändå ett steg i rätt riktning och jag tror att många begravningsbyråer tycker det är skönt att kunna hänvisa till lagen då anhöriga sitter med sina fulltecknade almanackor och inte kan låta gamla farmors död störa deras planer. De flesta lyssnar ändå till argumentet att nu säger lagen så här.  Men ibland hjälper det inte.  Jag vet sorgehus som avsiktligt struntat i lagen och ändå skjutit på begravningen. För vad kan hända? Vad får det för konsekvenser om de 30 dagarna överskrids? Det var en av det frågor jag ville ha svar på men som KT fann ointressant.

Jag har egentligen inget emot den numera inte så nya lagen, för trots kortare tid till begravning så finns det inget land i världen som har så lång tid mellan dödsfall och begravning som Sverige (Källa: Memento nr 2 2014). Min främsta invändning gäller det här med kremationen. Jag tycker det ska räcka att begravningsakten hålls inom en månad - inte att även kremationen ska vara klar inom 30 dagar,  för det är ju sällan så att kremationen sker redan samma dag. Jag gissar att olika krematorier runt om i landet har olika rutiner men i Linköping vill man ha kistan efter 21 eller 23 dagar (osäker på vilket, rätta mig gärna) för att garantera att kremationen ska ske inom en månad.   Detta orsakar en rad dilemman. Till exempel händer det att familjer "tvingas" välja jordbegravning trots att de egentligen skulle vilja ha kremation. Eller så kremerar man först och har begravningsakten efteråt. I vår församling har det blivit vanligare med begravning med urna istället för kista och jag är inte så säker på att det är helt lyckat alla gånger. Ibland blir det nästan absurt då det beror på vilken veckodag dödsfallet sker om man ska hinna ha begravning och kremation inom en månad.  Det vore mer rättvist om inte begravningsformen styrde. Och det känns inte ok att  ett enskilt krematoriums kapacitet ska göra att det brådskar mer än nödvändigt.

Men varför skriver jag om detta nu? Jag har ju semester och borde väl guppa om kring i havet eller spela minigolf eller något annat avkopplande. Jo, visst ägnar jag mig åt sådant men inte hela dagarna.  Även på semestern läser jag dagstidningen till frukost, skillnaden är bara att jag har bytt Östgöta-Correspontenten mot Göteborgs-Posten. (Nej, det är inte sant, jag läser Correns e-tidning också men det är inte samma sak att sitta med surfplattan vid köksbordet.) Och här kommer min spaning.  För varje gång jag varit i GP-land sedan lagen ändrades har jag när jag läst familjesidorna lagt märke till att begravningarna  påfallande ofta sker en månad eller mer efter dödsfallet. Även de begravningar som sker med ett par dagars marginal noteras i mitt radarsystem. Och frågorna är många. Är det så många fler här som har skäl att få dispens för att skjuta på begravningen? Är det så många fler jordbegravningar här (då kan man ju ha begravningsakten 30 dagar efteråt)? Har krematorierna här så mycket högre kapacitet att de kan kremera samma dag som begravningen hålls?  Eller struntar man helt i 30-dagarsregeln?

Inget av det jag har skrivit här handlar om att jag tycker att någon gör fel. Jag bara iakttar och undrar hur det kan se så olika ut. Och jag tycker att det vore bra med en utvärdering och uppföljning av lagändringen. Vems är ansvaret att begravningen sker inom 30 dagar? Det svar jag har fått är att det är de anhörigas skyldighet, men om det ändå inte får några konsekvenser om tiden överskrids så kan det ju kvitta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar