Idag blir det boktips på bloggen. Ninnanananinna... Den här gången har jag läst David Eberhards bok Normalt? Från vansinnesdåd till vardagspsykoser. Det är en bok jag varmt rekommenderar till alla som är intresserade av människor, samspel, och samhälle.
Jag gillar David Eberhard. Han är klok, lite lagom arg och så vågar han säga saker som man inte "får" säga. Han är absolut som det lilla barnet i Kejsarens nya kläder, när han "avslöjar" det uppenbara. Andra tycker att han är förfärlig just för att han ifrågasätter sådant som blivit sanningar i vårt samhälle och i vår tid.
I tidager böcker har Eberhard skrivit om svenska folket som trygghetsnarkomaner och om hur vi är världens mest lättkränkta folk. Han driver tanken att vi måste lära oss att tåla motgångar - det hör till livet. I den här boken drar han sina tankar ännu längre och kopplar dem till olika psykiatriska störningar och sjukdomar, och utgångspunkten är frågan om psykiatrin kan hållas ansvarig för olika "vansinnesdåd". Boken är en genomgång av de vanligaste psykiatriska diagnoserna, vad de beror på, hur de yttrar sig och hur de kan behandlas. Men det är också en genomgång av vad som inte är sjukt, och vad som inte är psykiatrins ansvar. Här stöter han sig säkert med många eftersom vi lever i ett samhälle där vi alltid vill att någon annan ska lösa våra problem och där ansvariga alltid ska ställas till svars för vad som än sker. Men faktum är att det är vi själva som har ansvar för vårt eget liv, ett liv som rymmer motgångar och obegripligheter.
Läs boken! Den borde vara kurslitteratur i gymnasiets psykologikurser. (Långt bättre än den bok och de teorier jag själv mötte som gymnasist) Och vill du läsa mer av Eberhard så möt honom i hela hans härliga rättframhet på www.davideberhard.se
Det här är en vardagsblogg och helgdagsblogg om mig, mitt liv och min familj. Bloggen har fått sitt namn från en låt av Lars Winnerbäck. Med solen i ögonen har man skuggorna bakom sig. Det är en tanke som jag tycker om. Här skriver jag små tankar om sånt jag möter i min vardag. Saker som gör mig arg och saker som gör mig glad. Glimtar ur prästlivet och familjelivet och livet med ett barn som har diabetes. Jag skriver i första hand för mina vänner men vem du än är, så är du välkommen hit!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar