Kyrkturism

Semestern är slut och det börjar bli dags att blogga ikapp. Jag trodde jag skulle ha tid att skriva här när jag var ledig, men så blev det visst inte. Istället får jag dela med mig av semestererfarenheterna i efterhand.

En relativt vanlig semestersysselsättning är att besöka kyrkor. Eller snarare att besöka kyrkan på den ort där man semestrar. (Fast inte för att fira gudstjänst förstås, o nej, det gäller att gå dit när inget religiöst pågår). I vår familj är det nog maken som propsar mest på att titta in i diverse kyrkor som vi passerar, men jag gör väl inget direkt motstånd. Dock har jag insett att jag skiljer mig från många andra kyrkturister. Medan de flesta andra beundrar altartavlor och arkitektur och läser på om hur kyrkan återuppbyggdes efter branden 1782 och andra hejdlöst intressanta saker (not!) så tittar jag enbart på funktion. Hur kan man använda kyrkorummet? Hur ser församlingsbladet ut? Vad har man på bokbordet? Är kyrkan välkomnande? Ibland hittar jag små saker som jag kanske inte kan kopiera rakt av, men som åtminstone kan inspirera och bli något att bygga vidare på hemma.

I år tillbringade vi ett par semesterdagar i Kristianstad och precis intill hotellet låg Heliga trefaldighets kyrka. Självklart var vi tvungna att gå in en stund. Jag skulle kunna skriva mycket om kyrkan men det är några saker som jag fastnade för, som berörde mig och som jag önskar att jag på något sätt kan förverkliga här hemma i min egen församling.

Först och främst kändes det som en väldigt barnvänlig kyrka. (Nu kan jag ju bara uttala mig om kyrkorummets utformning, men jag hoppas att det är ett uttryck för att barnen också är välkomna på gudstjänsterna.) Mitt i kyrkan hade barnen sin plats. Ett rejält utrymme med mjuk (ljuddämpande) matta, böcker, gosedjur och annat som barnen kunde sysselsätta sig med. Ett extra plus får man för de mjuka byggklossarna, som man kunde bygga jättefina torn med utan att det skramlade och brakade alltför mycket när tornet rasade. Det fanns också ett stort mysigt tält med myshörna och bord och stolar.



Föräldrarna kan sitta tillsammans med barnen och ändå vara fullt delaktiga i gudstjänsten, och barnen behöver inte vara förvisade till ett mörkt skräpigt hörn längst bak i kyrkan. Med beröm godkänt!!!

Vid min vandring i kyrkan hittade jag också det här fina, enkla men mycket ”funktionella” böneträdet där man som besökare kunde skriva sin bön eller tanke på ett löv och sätta fast på någon av trädets grenar. Som synes var trädet fullt. På ett bord låg det pärmar där tidigare ”böneblad” var inklistrade. Smart, jätteenkelt och välkomnande.



En annan rolig grej är det här landskapet med olika scener ur Jesu liv med hänvisningar till Bibel för barn. Något liknande skulle vara jättekul att göra med våra konfirmander.